'Why?' Cameron Dallas (swe)

0.3

Jag står kvar i dörröppningen när han går över vägen mot sitt hus. Han har en vin-röd T-shirt som sitter tajt runt hans ryggmuskler. När han nådde sin trädgård stängde jag dörren och gick mot vardagsrummet men mamma hann stoppa mig..
- Vem var det..? Frågade mamma.
- Det var... mer hann jag inte säga innan mamma avbröt mig.
-  Åhhh..! Min tjej har en beundrare! Halv-skrek hon och menade blommorna.
- What?! Mamma nej.! Det var grannen från andra sidan gatan..! Svarade jag surt.
- Hahaha.. Jag vet, Men jag såg på dig hur du reagerade när du såg honom. Svarade hon lugnt.
- Hur såg du det..? Jag stog ju med ryggen mot köket.
- Du ryckte till när du såg honom när du öppnat dörren.

Nu ringde det på dörren, som tur var. Det var pizza-killen som kom med våra pizzor.  När mamma betalat och stängt dörren sa vi inget mer. Hon gav mig en blick som sa "tur för dig att det inte var Cameron.." sedan gav hon mig en pizza kartong. Det luktade mycket skinka och ost om min kartong.. men mammas luktade starkt av curry. Hela huset fylldes av pizza lukt. Vi ställde ner kartongerna på köksbordet och vi satte oss ner för att äta.
Efter en snabb måltid var jag klar. Jag slängde papperskartongen i sopporna och sprang sedan upp för trappan och in i mitt rum. Det var ganska sent, även om det bara hade gått några timmar sen vi kom hit. Jag tittade ut fån ett av mina fönster och insåg hur fin solnedgången var.
Jag tog upp min mobil ur min ficka och öppnade kameran och tog några bilder på solnedgången. Men på de sista tre bilderna var lite konstiga. Det var någon i fönstret på andra sidan gatan som hade fastnat i mina foton. När jag zoomade in och kollade noggrannare. Det var Cameron som trott att jag tagit bild på honom! Åh nej!! Han hade bytt tröja i sitt sovrum som var mitt emot mitt, Precis vid fönstret.. på första bilden hade han inte märkt mig men på den andra gjorde han det och på den sista posade han lutade huvudet bakåt, och tittade rätt in i kameran medan han höll i sin tröja i händerna.
Han stog fortfarande vid fönstret när jag tittade upp från mobilen. Jag kände att mina kinder hettade till och jag kände att jag bara var tvungen att öppna fönstret och ropa att det var solnedgången jag ville fota. Han öppnade fönstret och ropade tillbaka "okej" med en tumme upp. Jag började skratta och det gjorde han också, jag tror nog att damen som gick ut med sin hund på gångvägen nedanför mig tyckte att vi var helt galna.

Jag ropade:
- Ring mig istället!
- Men jag har inte ditt nummer! Ropade han till baka.
- Juste. Sa jag till mig själv.
-Vänta, Jag kommer strax.. ropade jagtill honom.

Jag sprang till mitt skrivbord och tog fram en turs-penna, papper och tejp. Jag skrev med stora siffror.. 076.******* och sedan tejpade jag ihop de pappren som jag skrivit på. Det blev som en kortare banderoll. Jag sprang tillbaka till fönstret och höll upp papperna och han skrattade till. Han tog upp mobilen och kollade upp på mitt papper och skrev ner.
Några sekunder senare får jag ett sms där det står...

072*******: Hey :)

Jag bytte namn till Cam :3 och skickade tillbaka..

Jag: Hey :P
Cam :3 : Såå.. du fotade solnedgången och inte mig?
Jag. Jag lovar.. :P
Cam :3 : Bra... <3

OMG! Han skickade ett hjärta..! Tänkte jag..
Jag svarade:
Jag: Vrf undrar du..? Tror du att jag är ett galet fan elr vad? XD hahaha!!
Cam :3 : Ehhh.. e du det??
Jag: What ett fan nej.. Du är ju en vanlig kille, inte direkt en superstjärna.. eller hur?
Cam :3 : Jo.. :) Jag e Cameron Dallas.. (visste du seriöst int vem jag var?) Xp
Jag: Oh sh*t.. Ehh... Jag märkte inte det...
Cam :3 : Hahahaha :P <3

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Hoppas ni gillade detta kapitel! Förlåt för att jag int varit aktiv under 6-7 mån nu men är påväg tillbaka <3
Skriv i kommentarerna om ni har några idéer elr tips.! <3
Puss :P

Penciiil <3 <3