Förbjudna Läppar

11: Önskan

Jag sitter i vardagsrummet med Marks armar runt om mig och Zack står vid fönstret. Jag kom hem nyss från sjukhuset, Kendall fick inte missfall. Jag fick ringa Liam och låta honom komma till sjukhuset, båda var jätteledsna på grund av bråket men sen löste de det inne på sjukhuset. Läkaren sa att Kendall måste stanna kvar i sjukhuset för att det finns risk att barnet föds tidigare och de ska göra prov.

''Det kommer bli okej'', hör jag Mark säga.

''mm..'', mumlar jag.

Mark ställer sig upp, jag tittar på honom undrandes.

''Klä på dig, vi ska gå'', säger han åt mig.

''Skulle vi inte fira hennes födelsedag här? Nelly kommer snart också'', Zack tittar på Mark.

''Jo, vi ska fira det i en resturang'', svarar han.

''Det behövs inte, jag vill inte'', suckar jag.

''Men jag vill'', säger Mark bestämt, det här med Mark att han bestämmer allting oavsett om du vill eller inte börjar gå lite över gränsen.

''Boka ett bord, Zack'', Mark vänder sig mot Mark och tittar på honom.

''Okej'', svarar Zack med ett falskt skratt.

Mark lämnar oss båda och går iväg, antingen gick han till toan eller vårt sovrum. Men jag orkar inte riktigt bry mig om det just nu. Zack står fortfarande på samma plats tittandes på mig.

''Jag ser att du blev upprörd'', flinar han.

Jag svarar inte utan tittar på dörren och försöker se om Mark är i närheten, sedan tittar jag återigen på Zack. Han tar några steg närmare leendes, efter det sätter han sig bredvid mig på soffan, på Marks plats.

Hans hand flyger långsamt mot min kind och börjar smeka den, han tittar djupt in i mina ögon.

''Va inte upprörd'', mumlar han.

Han ler sitt underbara leendet, jag kan inte undgå att inte le. Så jag börjar le försiktigt.

''Och gör mig inte upprörd'', fortsätter han, mitt leende försvinner lika snabbt.

Vad menar han med det?

Hans tumme rör sig vid mina läppar, jag blundar och njuter av hans närhet. Jag öppnar ögonen och tar ett djupt andetag, detta kan inte hållas på, inte just nu, Mark är hemma och kan se det.

''Mark kommer komma på oss'', säger jag och ställer mig upp.

''När du är nära mig, så glömmer jag bort mig själv'', får han ur sig, han tittar ner på golvet och skakar på huvudet. Det ser ut som om han ångrar sig grovt mycket.

''Var är jag? Vem är jag?'', frågar han.

Dessa frågor är exakt samma frågor som jag frågar mig själv och desperat försöker hitta svaren.

Zacks mobiltelefon börjar ringa så hans läppar lämnar ett litet skratt, jag gör detsamma. Aldrig att vi ska få prata ifred utan att någon ringer.

''Hej Nelly'', säger han, jag tittar snabbt bort och suckar.

Nelly, såklart ska hon ringa! Hur dum kan jag ens vara?

''Men det finns fortfarande folk som kommer ihåg dig!'', muttrar jag och stampar iväg.

Jag styr mina steg mot sovrummet och stänger dörren bakom mig. Jag tar upp mobilen och ringer Kendall. Vi pratar en stund, det verkar svårt för henne, hon bara gråter.

''Kom till resturangen idag, ni kommer att ha kul och glömma bort det som hände. Sen kan ni gå tillbaka till sjukhuset'', säger jag uppmuntrande.

''Okej, jag ska prata med läkaren.'', snyftar hon.

''Jag tillåter inte att någon får min älskade och snygga syster att gråta'', ler jag.

Kendall skrattar till, jag älskar hennes skratt. Min syster är min bästa vän, vi har alltid varit varandra så nära.

''Jag ska döda alla som gör dig ledsen'', fortsätter jag.

''Jag är rädd att du gör det på riktigt'', skrattar hon.

''Du är mammas dotter''

Mitt leende försvinner och jag blir tyst, jag försöker att ta det som ett skämt. Kendall verkar märka det och snackar direkt. Grejen är att Kendall och mamma har bättre kontakt, hon skyller inte pappas död på mamma men det gör jag.

''Jag menar mig själv också såklart''

''Okej älskling, bli inte upprörd, Vi ses snart.'', mumlar jag.

''Vi ses''

Jag lägger på, lägger mobilen på sängen och suckar. Jag sätter mig bredvid sminkbordet och tittar på parfymen som Zack har köpt till mig, jag sprayar på min hand och luktar på den. Zack har verkligen jättebra smak, den luktar jättegott.

Mina fingrar förs mot mina läppar och jag blundar, föreställer mig Zacks mjuka läppar mot mina. Jag suckar och tittar ner på parfymen sen sprayar jag på mig själv. Mark öppnar dörren och kommer in.

''Vad har hänt?'', frågar han.

Jag svarar inte utan vänder mig om och börjar sminka mig. För själv vet jag inte ens svaret så hur ska jag kunna någonsin svara på honom. Eller ska jag berätta för honom att jag hans flickvän har varit otrogen mot honom med hans bästa vän, inte bara en gång utan två gånger och det finns inte ett stopp det bara fortsätter och det värsta är att jag älskar det mer än allt annat. Jag njuter av våra stunder och närhet mer än vad jag gör med min egna pojkvän och det suger verkligen, att göra slut kommer inte lösa något. Jag kommer förstöra allting då, vårt perfekta förhållande, jag kommer inte ha någonstans att bo i. Aldrig att jag går tillbaka till mamma och Kendall bor ihop med hennes man och jag vill inte störa de.

***
''Önska dig något först'', säger Nelly.

Jag blundar och önskar mig, självklart önskar jag mig ett perfekt liv med Zack, jag önskar mig att aldrig säga jag önskar jag gjorde detta istället för detta. Men detta kommer aldrig att hända, han har Nelly och jag har Mark, dessutom så har jag redan sagt att jag önskar att jag blev ihop med Zack istället för Mark. Jag blåser ljusen, stort ler jag mot alla som klappar händerna.

''Tack så mycket'', säger jag.

''Vad har du önskat dig?'', frågar Marks lillebror.

''Att aldrig ångra mig mer'', ler jag mot honom och känner Zacks ögon på mig.

Mark ställer sig upp och kysser mig.

Jag ångrar att det hela hände med dig Zack.