Trasig F.S

0,8

Lovisa

Jag slår upp ögonen och hoppas på att jag inte är där jag tror att jag är.

På ett sjukhus.

Kollar runt omkring mig och inser att det är där jag har hamnat. På ett sjukhus.

Jag skriker, det är inte det här jag vill. Jag vill bort. Bort från allt och bara göra Felix lycklig.

Felix kommer in kubbandes i sjukhusrummet och omfamnar mig. Gråten tar över och jag krampar om hans tröja när hans armar omfamnar min ynkliga beniga kropp.

- Schhhh, såja, jag är här älskling! Ta det lugnt.
- Jag vill inte! Jag vill inte leva och göra dig olycklig. Viskar jag fram.

Felix grepp om min kropp hårdnar och han lämnar flertal kyssar vid min tinning.

- Du gör mig inget annat än lycklig. Mumlar han ömt i mitt öra.

Felix sätter sig på sängen med mig i sin famn. Han vaggar mig fram och tillbaka, det för mig väldigt lugn.

En läkare kommer in och tar lite prover för att se mina värden. Och när han kommer tillbaka så vill jag knappt tro på det han säger.

- Du är diagnostiserad med anorexi. Det är väldigt allvarlig, du är undernärd. Yttrar han innan han lämnar oss.

- Du var jättenära på att förblöda. Du hade spräckt ena blodpulsådern. Men den håller på att läka nu. Och jag vill be om förlåt Lovisa. Jag är bara så jävla patetiskt ibland. Förlåt! Yttrar Felix nästan lite desperat.

Jag ler snett och pressar ihop våra läppar i en öm kyss. 
- Bara va med mig. Snälla. Ber jag honom.
- Jag kommer hem, hem till dig mitt hjärta! Ler han och kysser mig upprepade gånger.

Vi fick komma hem redan några timmar senare, bara jag lovade att ha bestämda mattider.

Felix låser upp ytterdörren och går in i hallen efter mig.
- Äntligen hemma! Mumlar han och slänger både hem och bilnycklar på köksbordet.

Jag ler snett och sätter mig på en utav stolarna i köket.
Felix går fram och kysser min kind innan han börjar med maten då jag inte orkar stå för den idag.

Jag ställer mig upp och går fram för att krama om Felix bakifrån. Han rycker till och vänder sig om. Jag ler mot honom och han gör detsamma. Stämningen i köket förändras och helt plötsligt ligger våra läppar tätt ihop pressade i ett lugnt hångel.

Felix lyfter upp mig på bänken och placerar sig tätt emellan mina ben.