Att välja rätt | M&M {AVSLUTAD}

0.2 Vad hände egentligen?

5 månader tidigare

// Emmas Perspektiv \\

Filippa - Emma! Jag älskar dig!

Emma - Jag har... Har saknat dig så mycket!

Emma - Jag trodde du va.. du va...

Filippa - Död?

Jag nickade och släppte på kramen. Jag kollade in i min tvillings ögon och några tårar rann ner för min varma kind.

Emma - Vad hände egentligen?

Filippa - Vad menar du?

Filippa kollade konstigt på mig.

Emma - Du vart kidnappad... Minns du inte det?

Filippa kollade lite frågande på mig.

Filippa - Tyyp...

Emma - Vi fyllde 7... Vi hade fått en fotboll av farmor och farfar. Vi gick ut till framsidan för att spela gris. Fast mamma och pappa sa att vi skulle spela på baksidan.

Jag kollade ner på den svarta mattan som var under oss och skrattade lite försiktigt.
Men jag bytte fort till en allvarligare min igen.

Emma - Sedan.. Kom det en bil. Mannen i bilen sa att han hade en present till oss. Du vart så nyfiken att du sprang dit. Jag var lite osäkrare och var bakom dig.

Jag fortsatte kolla in i Filippas ögon och såg att tårar började att bildas i hennes blågröna ögon.

Emma - Han tog dig...

Jag suckade och tog ett djupt andetag innan jag fortsatte.

Emma - Jag trodde han... han mördade dig. Jag trodde aldrig att jag skulle få se dig igen!

Tårarna som rann ner för mina kinder ville aldrig sluta. De bara rann och rann. Jag tog mod till mig och sa meningen jag fruktade mest.

Emma - Filippa... Det var mitt fel att du vart kidnappad.

Filippa, Marcus och Martinus kollade frågande på mig.

Mac - Vad menar du?

Jag snyftade lite och kände två tröstande händer på min rygg. Nämligen Marcus och Martinus händer.

Emma - Det var jag som sa att vi skulle spela på framsidan. Fast mamma och pappa sa att vi skulle gå till baksidan!

Jag tog ytterligare två andetag och andades långsamt ut. 

Emma - Det var jag som sket i vad de sa. Och... och sen vart du kidnappad.

Filippa - Men Emma! Det är verkligen inte ditt fel! Ingen av oss visste vad som skulle hända. Ingen!

Jag kollade in i Filippas ögon igen och några genomskinliga tårar rann ner för min kind.

Filippa - Jag menar. Vi var 7 år. Jag antar att vi var envisa.

Jag nickade och skrattade samtidigt som jag fällde ännu fler tårar.

Filippa - Dessutom, vi träffas nu! Och jag kommer aldrig släppa dig igen.

Emma - Jag har saknat dig så mycket!

Filippa - Jag älskar dig Emma!

Emma - Men... Vad hände egentligen när du blev insläng i bilen? Fick du veta varför du blev kidnappad?

Filippa nickadade.

Tinus - Ska vi gå upp och fortsätta snacka på mitt rum?

Alla nickade och vi började röra oss mot trappen.

Vi alla satte oss i Martinus säng och Filippa var redo att fortsätta sin lilla "historia".

••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••

Har ni förslag eller vill ni att något speciellt ska hända i boken så skriv gärna ett meddelande eller här i kommentarerna! Svarar på alla❤

Imorgon fyller Marcus och Martinus år 😱
Kolla gärna in min och Ellas fanpage på Instagram @/spisensolkrem ❤
/C