// Marcus Perspektiv \\
Vi lämnade sjukhuset tröga portar och började gå mot den vita Volvon som väntade på oss. Pappa hade lovat att hämta upp oss när Emma fick åka hem.
Jag, Emma och Martinus skulle åka i samma bil medan Filippa, Aline och Cajsa plus deras föräldrar skulle åka i en bil.
Jag satte mig där framme så att Martinus och Emma kunde sitta bredvid varandra.
Det nya paret.
Ärligt talat var jag inte alls ledsen. Jag var mest glad för deras skull. Martinus var ju faktiskt den av oss som fått känslor för Emma först. Men, sen fick jag också det.
Varför hon började gilla mig och inte Martinus vet jag inte. Martinus har alltid varit den bästa.
Han är bäst på allt. Men jag förmodar nästan att han känner likadant. Det är kanske så man känner när man har en tvilling.
Emma hoppade in bakom pappa i baksätet och Martinus hoppade in bakom mig. Jag hade skickat ett sms till pappa och förklarat att han inte fick säga något som kan förstöra mellan Tinus och Emma.
Jag berättade hur det låg till och han hade svara ett enkelt "okej". Inte mer med det liksom. Helt vanlig tonårsromans.
När vi hade åkt bil i kanske 8 minuter kollade jag bak i backspegeln på Emma och Martinus. De satt och lyssnade på musik i Martinus hörlurar.
Precis som jag och Emma hade gjort för bara några månader sedan.
Det känns konstigt att det inte är jag som kommer få känna Emmas perfekta läppar mot mima längre. Att jag inte kommer få vakna upp av att Emma ligger på min bröstkorg. Eller att jag inte kommer vakna upp av Emmas underbara fnitter. Utan allt detta, kommer min bror att få uppleva framöver.
Eller, han har ju redan haft hans läppar mot hennes. Men det var inte Emmas fel. Och hon har ju redan sovit bredvid honom. Men det var inte Emmas fel det heller. Det var mitt fel. Martinus tröstade henne bara.
Kanske var de det som förändrade Emmas känslor för Martinus. Att Martinus alltid fanns för henne. Hon berättade alltid saker för honom. Kanske dög jag inte.
Fast, Emma älskade mig. Det sa hon och jag kommer aldrig glömma de fina stunderna vi haft tillsammans. Jag kommer aldrig glömma att Emma var min första flickvän och jag hennes första pojkvän.
Jag kommer aldrig glömma leendet hon fick mig att le varje gång hon kom in i mitt synfel. Jag kommer alltid minnas de tråkiga och roliga, skämten hon sagt. Alla gånger vi suttit uppe på natten och bara pratat. Jag kommer aldrig glömma henne.
Förmodligen inte, eftersom hon säkert kommer tillbringa lika mycket tid i vårt hus nu som hon gjort innan.
Men hon kommer inte längre sova i min säng under nätterna. Utan Martinus säng.
Jag kommer alltid att älska henne. Men nu är det Martinus tur.
•••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••
Yaaz, de vart ännu ett kapitel ikväll! Bäst är jag hihi!Skoja, bäst är ni!
Kommentera, rösta och dela för mer❤
God natt alla fina människor
/CFörlåt att jag tar eran tid nu, men vill bara säga att alla är liks mycket värda! Alla är perfekta på sina egna sätt! Alla har rätt till att må bra & känna sig trygga. Men när folk inte gör det. Folk som jag bryr mig om... Då blir man själv ledsen.
Och ledsen är det ingen som vill vara. Kom ihåg det.
Sprid kärlek istället för hat! Älska istället för hata! Kom igen nu!!❤❤
STAI LEGGENDO
Att välja rätt | M&M {AVSLUTAD}
FanfictionUppföljaren till "Killen som räddade mitt liv" Bästa plats i fanfiction: #18