// Filippas Perspektiv \\
Tillbakablick
Jag och Tove skulle precis gå ut ut NO- salen när vår fröken hastigt drog in mig vid hennes kateder.
Fröken - Jag vet vad som har hänt dig Filippa. Jag vet vad du gått igenom. Men snälla. Försök vara snäll mot Tove.
Jag hummade ett tyst svar samtidigt som jag försökte hålla tårarna från att rinna i floder ner för mina kinder. Måste hon påminna mig? Dock så var hon min favoritlärare. Men snälla, måste hon påminna mig?
Fröken - Jag vet också att du fyller år idag. Och eftersom du har haft det så jobbigt så ville jag ge dig det här.
Jag kollad långsamt upp mot fröken som höll i en blå ask. Jag tog emot asken och kollade förvånat upp mot fröken.
Filippa - Vad är det här?
Fröken - Öppna, så får du se!
Jag gjorde som hon sa och öppnade försiktigt den blå asken.
Min ögon vart fort stora och två eller tre tårar letade sig sakta ner för mina redan, våta kinder.
Filippa - Det är jättefint!
Fröken - Jag visste inte om du hellre ville ha ett halsband eller armband.. Men jag köpte isllafall ett halsband.
Filippa - Tack, tack, tack! Det var jättefint!
Fröken kramade om mig och jag satte mina händer vid hennes rygg. Tänk att jag har en sådan bra lärare. Alla andra har glömt bort min födelsedag tack vare Tove. Men inte hon. Hon är världsbäst.
Fröken - Ska jag hjälpa dig med det där?
Jag nickade och vände mig om så att fröken skulle kunna sätta på mig halsbandet.
Jag kollade bort mot Tove som stod en bit ifrån mig. Hon kollade nervöst på mig och jag kunde skymta ett svagt leende på hennes läppar.
Fröken - Och du, Filippa!
Jag vände mig om och nickade ivrigt.
Fröken - Ge Tove en chans.
Jag vände mig om igen för att möta Toves nervösa leende. Jag vände mig tillbaka till fröken igen med ett leende.
Filippa - Det ska jag.
Tove var inte så farlig. Hon var riktigt snäll faktiskt.
Fröken - Bra. Såja, spring hem nu! Hälsa Malin!
Jag nickade och började gå ut ur klassrummet.
Jag och Tove hade fått skåp bredvid varandra så vi gjorde sällskap dit.
Tove - Förlåt för att jag tog ifrån dig din uppmärksamhet imorse.
Jag vände mig mot Tove där vi gick i korridoren.
Filippa - Det kan inte du rå för. Du borde inte säga förlåt. Det är jag som borde göra det. Jag menar. Du är ny här, du har inte gjort något.
Tove - Tack Filippa!
Ett leende spred sig i våra ansikten.
Filippa - Ehm, du Tove...
Tove - Aah.
Filippa - Har du lust att kanske följa med hem till mig? Vi ska äta tårta.
Tove - Uhm...
Hon såg lite nervös ut, kanske trodde hon fortfarande att jag inte gillad henne. Tänk om hon inte tror att jag menade mitt förlåt.
Tove - Absolut! Och grattis, förresten!
Nutid
Tinus - Heter inte din bästis från Oslo Tove?
Jag suckade och himlade smått med ögonen.
Filippa - Jooo! Jag har ju snackat om henne ett tag nu.
Emma - Grattis Martinus! Till och med jag förstod det.
Alla fyra bröt ut i ett hysteriskt skrattanfall och jag kunde inte annat än att älska min dumma bästavän.
••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••
Jaa... Nu vet ni ungefär hur Tove och Filippa blev kompisar, oh yeah!Imorgon börjar skolan igen 😒
Kommer ta en paus i skrivandet på denna bok... Är ledsen men vet inte hur länge jag kommer vara borta. Och känner inte att jag gillar att skriva längre..
Kram C
Just kidding, älskar att skriva!!
Rösta & kommentera för fler kapitel idag!
BINABASA MO ANG
Att välja rätt | M&M {AVSLUTAD}
FanfictionUppföljaren till "Killen som räddade mitt liv" Bästa plats i fanfiction: #18