// Martinus Perspektiv \\
Väl på sjukhuset hade vi äntligen fått kontakt med Emma. Eller hon hade inte svarat på något. Men hon hade öppnat ögonen. Sen stängt dem väldigt fort men det var ju tecken på att hon levde. Och inte var död.
Marcus, Filippa och jag fick inte göra annat än att vänta. Vänta, vänta och vänta...
Det var hemskt. Ingen visste om Emma skulle klara sig. Vi fick inte veta hur det låg till med henne. Dörren till hennes rum var stängt och ingen fick komma varken in eller ut.
Jag tror att de höll på med en operation, men jag visste inte säkert.
Mac - Filippa...
Jag vände mitt huvud mot Marcus och filippa som båda två satt på min högra sida.
Mac - Hur ska du göra om... om Emma inte klarar sig?
Filippa ryckte på axlarna. Hon svalde hårt visandes att detta var svårt för henne att prata om.
Filippa - Hur skulle du göra om du förlorade Tinus?
Båda gav mig en sorgsen blick och jag kollade fort ner i marken. Vad skulle jag ha gjort... Om jag förlorade Marcus?
Jag visste inte. Den tanken har aldrig funnits i mitt huvud. Den tanken har aldrig ploppat upp i mitt huvud tidigare.
Men nu gjorde den det.
Allt vi har skulle vara borta. Ingen skulle längre skratta åt mina dåliga skämt. Konserter skulle ställas in och hela vår karriär skulle vara som bortblåst.
Allt, skulle vara borta. Min tvillingbror. Skulle vara borta. För alltid.
••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••
Lite sad... Men rösta och kommentera så gör ni min dåliga, tråkiga dag Såå mycket bättre! ❤
/C
ESTÁS LEYENDO
Att välja rätt | M&M {AVSLUTAD}
FanficUppföljaren till "Killen som räddade mitt liv" Bästa plats i fanfiction: #18