Sagan om Nathalie Larsson

Kap 3

Alla önskade sig en rik berömd familj men det var jobbigare än man trodde.

→framme i Sthlm←

Jag vaknade av att chauffören knackade på dörrutan. Jag hade somnat mot Majas axel och hon med.

"Maja vakna! Vi e framme!" Sa jag och gäspade.

Maja öppnade ögonen och vi båda klev ur bilen. Lådorna var uppackade och allt var redan på sin plats. Såklart-.-

papparazis samlades runt oss och tog massa foton men jag drog en jacka över Maja och mig och gick in. Huset var enormt! Asså inte enorm utan typ sjukt enormt. Kl var 5 på kvällen, papparazisarna hade säkert stått där och väntat flera timmar. Det var måndag och alltså var det skola. Kuuuuuuul-.-

Alla skulle säkert tro att jag var nån rike snobbs bitch ellr nått... Och alla skulle säkert vara falska

p g a min mamma. Jag sprang upp på mitt rum och slängde ner ansiktet i kudden.

Jag vaknade av att väckarklockan ringde. Jag slog en näve i klockan så att den slutade ringa och gick upp. Jag tog på mig mina nya sjukt snygga Coco Chanel högklackade vita skor, ett par svarta Hollister shorts och en magtröja från Abercrombie. Alla skulle typ tänka på mig som en rik b-i-t-c-h. Jag sminkade mig och tog min väska och tassade sedan ner för trappan.

"MAJA JAG STICKER NUUU!" Skrek jag i hopp om att hon skulle höra, var hon nu var. Vårt hus var ju typ som en labyrint.

"TAR DU LIMON ELLR?" Skrek Maja.

"NEJ JAG GÅR!"

"DU KAN INTE GÅ, DU KOMMER SABBA SKORNA?!" Skrek Maja.

"CHILLA JAG E FÖRSIKTIG ÄLSKAR DIG, HEJDÅ!"

"HEJDÅ!"

Jag gick ut från dörren och tog upp en gps på mobilen. Jag svängde in på en grusväg, det kom en stor moped och körde i en lerpöl så att den skvätte ner mina skor och väska.

"VAFAN GÖRU?!" Skrek jag.

Mopeden tvärnitade och föraren tog av sig hjälmen, omg det var Felix!

"Oj förlåt det var inte meningen att skrika!" Sa jag lågt. "Men du skrämde livet av mig" sa jag och skrattade.