Sagan om Nathalie Larsson

Kap 18 ~ En fallande ängel ~

*Nathalies perspektiv*

Skulle jag vara glad för deras skull? Aja skit i det! Jag öppnade dörren och Omar följde med upp och hjälpte mig packa lite.

"Är du säker på detta?" Frågade han och kollade menande på mig.

Jag nickade och sa.

"Jag klarar inte av att se Felix med Caroline. Inte nu i alla fall..." Mumlade jag och proppade ner den sista tröjan i resväskan.

"Jag kommer sakna dig..." Sa han ledset och fällde en tår. Jag satte mig ner i sängen och kramade om honom.

"Jag kommer aldrig lämna dig. Jag e bara iväg tills jag klarar av att vara lycklig för Caroline och Felix skull." Sa jag och kramade om honom ännu hårdare.

*

*

Jag somnade i Omars armar den natten. Egentligen ville jag inte lämna honom, han var min broder från en annan moder.

Jag vaknade av väckarklockan och Omar som hoppade till.

"Jag måste åka.." Snyftade jag och kramade om honom igen.

"Jag skjutsar dig." Snyftade han och kramade om mig ännu hårdare.

"Åker vi förbi Oscar på vägen?" Frågade jag och borrade in mig i hans tröja.

"Klart vi gör" sa Omar och släppte iväg kramen och log. Vi tog väskorna och hoppade upp på moppen. Vi svängde in framför Oscars hus och vi hann inte ens kliva av innan han kom kutandes ut i pyjamas och kramade om mig.

"Vrf?" Sa han och drog en låtsas tår ner för sin kind.

"Felix och Caroline..." Mumlade jag och kramade om honom så hårt jag kunde.

"Kommer sakna dig.." Snyftade han.

"Kommer sakna dig mer..." Mumlade jag tbx och drog in hans beskyddande doft.

Oscar gick in igen och vi körde mot flygplatsen. Vägen dit kändes längre än vanligt men det var nog bara för att mina tankar inte kunde fokusera riktigt. Omar bromsade in och parkerade. Sedan vinkade han av mig och jag gick in på flygplatsen.

"Plan 157 är redo för påstigning" sa en känslokall röst. Jag suckade och gick mot ingången till planet. Väl inne på planet letade jag efter min plats.

*

Jag pluggade in mina hörlurar och log mot Justin som satt bredvid mig och log. Sedan flög min blick ut genom fönstret och ner på Sverige som åkte längre och längre bort ifrån mig. Vad hade jag egentligen gjort för att förtjäna att se min bästa vän tillsammans med mitt ex? Nu ska vi inte tänka på det! Jag och Justin ensamma i Kanada... Detta skulle bli ett par bra månader av mitt liv.

*Omars perspektiv*

Jag kollade efter Nathalie som försvann in i flygplatsen. Jag blev tårögd och log mot henne. Sedan startade jag moppen och körde mot studion där jag skulle träffa grabbarna. Utanför studion tog jag lite foton med några fans och skrev några autografer och signeringar. Sedan fick jag in och möttes av Oscar, ogge och Felix. Ush ogge! Jag log lite stelt emot dem. Oscar kollade förstående på mig och log sedan brast vi båda ut i gråt på soffan. Felix och ogge stod helt förvånade och glodde på oss.

"Hon är borta..." Sa Oscar och började gråta ännu mer.

"Vem är borta?" Sa Felix lite förvånat.

"N-Nathalie"kved jag fram.

"Vrf bryr ni ens er om henne? Hon e bara bitchig..." Sa ogge lite kaxigt.

"Du känner inte ens henne så snacka fan inte skit om henne!" Sa Oscar lite smått irriterat.

Ogge vände bara lite lätt på klacken och gick in i nått rum. Vad var det med honom? Felix stod helt tom och kollade rätt in i väggen.

"Felix hur är det?" Snyftade jag fram.

"Hon åkte med Justin ellr?" Sa han tomt.

Både jag och Oscar nickade lite osäkert. Var han inte glad? Han hade ju chans till lite ensam tid med Caroline nu..

"Hur länge... E hon borta?" Dem där sista orden hörd man att han kämpade stort med. Man kunde se hur han höll inne gråten på långa håll.

"Ett tag..." Sa Oscar och kollade lite osäkert på honom.

*Nathalies perspektiv*

Jag vaknade av en mjuk kyss. "Vi e framme" sa han. Jag kisade lite och såg Justin framför mig. Jag tog hans hand och log. Vi tog våra väskor och klev in i Justins limousin som körde oss hem. Justin bodde i ett stort vitt palats med en pool och stor trädgård. Tomten var omringat av en vit tegelmur och en stor grind med ett stort lås som krävde en kod.

"255 om du undrar" viskade Justin i mitt öra och log. Han slog in koden och öppnade grinden så att jag kunde stiga in. Jag tog ett kliv och skådade mitt nya hem. Justin tog min hand och drog med mig in i huset. Det var modernt möblerat och dyrt inrett.

Jag gick upp för trappan och in i Justins sovrum där jag packade upp alla mina grejer. Sedan satte jag mig i sängen och smsade med min foo grupp. Och ja 2 o:n då jag avskydde ogge just nu.

Nathalie: Saknar er... Huset är underbart och stoooort!

Omar: Saknar dig mer...:(:*

Felix: Vrf åkte du ens utan att säga nått?-.-

Oscar: Men Felix sluta vara så dryg...

Nathalie: Oscar det är lugnt jag förstår att han e sur men jag pallar inte bry mig för tillfället.

Omar: Hur är Kanada?

Nathalie: Mycket shopping och människor, fans också för den delen. ÖVERALLT dem står och skriker utanför hans hus.;)

Omar: Haha undrar hur dem reagerat om dem fått syn på dig där inne;)

Nathalie: HAHA det hade blivit kaos!

Oscar: Mer än kaos;)

Felix: Hur fan kan ni va glada på henne? Ellr jo juste hon sa iallafall hejdå till er...

Nathalie: Felix bara gå till Caroline medan jag e borta, gärna efter också för jag pallar inte med dig mer!

Felix: Hur visste du om Caroline?

Nathalie: Ja du sa ju ingenting och inte hon heller-.- så jag fick ta reda på det själv...

Felix: Caroline lämnar mig i alla fall inte utan att såga hejdå och åker till andra sidan jordklotet!

Nathalie: Vad bra för då kan hon ju ersätta mig om hon är så jävla mycket bättre än mig...

Felix: Och Justin kan ersätta mig även fast jag vet att du bara gillar honom för hans pengar-.-

Nathalie: Felix passa dig jävligt noga nu...

Felix: Vad fan kan du göra?

Nathalie: Var tog Felix vägen?

Felix: Haha jag e Felix-.-

Nathalie: Nej tyvärr men du är inte det!>:(

Felix: Jag hatar dig!

Nathalie: Jag har alltid hatat dig! Hejdå för alltid denna gången... Kommer aldrig förlåta dig för detta!

Sedan slängde jag in mobilen i väggen och borrade in mitt ansikte i huvudkudden. Vrf skulle han vara så!? Vrf skulle allt vara så svårt?