Sagan om Nathalie Larsson

Kap 12 ~ Samma gammla vana fast bättre~

*Nathalies perspektiv*

Jupp det har gått ett helt fucking halvår... Hur har jag stått ut?

Jag mådde inte alls bra med tanke på att jag förra veckan vaknade upp med blod överallt som inte var mitt och hade inget minne om gårdagen. Jag var en hemsk mördare...

Men jag hade blivit stor, det kan jag inte neka. Justin och jag hade blivit som syskon, han förstod mig på ett sätt som ingen annan kunde.

Halvåret hade består av konserter, fester, partyn, beachen, poolen. Thats it. Roligare hade det inte varit. Men idag skulle jag äntligen få komma hem..

Det knackade på dörrn.

"KOM IN!" Skrek jag. Dörren öppnades och Niko kom in. Vi hade blivit bra vänner under tiden som gått.

"Jag ville bara säga att planet står utanför och väntar. Alla dina väskor finns redan ombord!" Sa han och log. Jag nickade och log tillbaka. Han vände sig om och gick ut. Jag tog min mobil och mitt handbagage och klev på planet. Jag pluggade in mina hörlurar och somnade.

*

"Nathalie, vi är framme..." Hörde jag en mjuk röst säga. Jag öppnade ögonen och det var mörkt utanför planet. Det var mitt i natten. Jag klev av och alla mina väskor lastades in i bilen.

*

"Kan ni köra hem alla mina väskor? Extranykeln är under mattan? Och lämna av mig här?" Sa jag och pekade på Felix hus. Chauffören nickade och bromsade bilen. Jag tog min handväska och klev ut. Det kändes som att jag aldrig varit borta. Jag lyfte på en krukväxt och tog upp extranykeln.

Dörren öppnades tyst och jag tassade in. Jag sparkade av mig skorna och började sakta gå upp för trappan. Felix låg och sov. Jag drog av mig alla kläder förutom bh och trosor. Jag lyfte lite på täcket och la mig bredvid Honom. Det kändes så bra, det var liksom här jag skulle vara.

Mina ögonlock blev tyngre och tyngre och tillslut somnade jag.

*

Jag vaknade av en skarp morgonsol mitt i ögonen. Jag kollade mig omkring, Felix låg fortfarande och sov. Klockan var 8 på morgonen. Jag drog min hans lite nätt över Felix kind och kysste honom mjukt på läpparna.

"Felix? Vakna.." Viskade jag i hans öra. Han kisade lite med ögonen mot mig.

"Jag drömmer, jag drömmer. Jag drömmer." Hörde man Felix säga för sig själv.

"Felix du drömmer inte! Jag e här..."

Man såg hur hela han sken upp i ett stort leende och sen kastade han sig över mig och kramade om mig.

"Men när kom du?" Sa han sedan förvånat.

"Igår kväll" sa jag och log.

Han log bara ännu mer och kysste mig. Äntligen var jag hos Felix igen.

Han avbröt och kollade in i mina ögon.

"Nathalie jag älskar dig!" Sa han.

"Jag älskar dig också Felix" sa jag. Han log.

"Frukost?" Han nickade och vi gick hand i hand nerför trappan. Felix mamma satt redan där nere och läste tidningen men när hon fick syn på mig kollade hon upp och fick ett stort leende på läpparna.

"Gud gmn! Det var längesen!" Sa hon och kramade om mig. Jag kramade tillbaks och sedan satte vi oss alla vid matbordet och åt frukost. Efter ett tag tog Felix min och hans tallrik och ställde dem på diskhon. Hand i hand gick vi upp på Felix rum och jag satte mig i hans säng. Felix satte sig i hans skrivbordsstol och studerade mig.