Sagan om Nathalie Larsson

Kap 13 ~Felix jag kan inte ~

*nathalies perspektiv*

"Felix jag ska bara ta lite luft... Jag kommer snart!" Sa jag och log mot honom. Jag hoppade ner från vasken och gick ut. Ut i luften. Jag smugglade upp ett packet cigg från min inre jackficka och tände den. Den varma röken puffade ut genom min mun tsm med mitt syre. Jag stirrade ut över det klarblåa havet. Det gnistrade i månljuset.

"Så du kan redan slappna av? Jag har inte klarat det sen festen..." Sa en välbekant röst.

"Vem är du?" sa jag och vände mig om.

"Jag är Clark! Jag var med på aaa du vet... Festen?" Sa han och såg ledsen ut. Han la en arm på min axel. Visste han vad som hade hänt den natten?

"Var du med?"

"Ja" sa han och log lite snett.

"Äntligen, eeee kan jag fråga dig en sak?" Sa jag och stirrade in i hans ögon.

"Ja, självklart!" Sa han och log mot mig.

"Var det nån som dog på den festen?" Sa jag och kände hur tårar trängde sig fram bakom mina ögon. Han började också gråta, antagligen kände han honom.

"Om du vill veta ifall du dödade nån så är det bara fråga..."

"Gjorde jag det?" Sa jag oroligt.

"Nej, du hjälpte! Killen han hette Jones. Det var en annan kille där, Karl. Dem bråkade om pengar och det gick lite överstyr. Jones trillade ner från en balkong, ellr rättare sagt, Karl puttade honom. Du sprang ner för att hjälpa honom och drog av delar av dina kläder för att stoppa blodet. Vi bad dig sluta och att vi var tvungna att sticka för att det var för sent. Men du bara satt där och försökte få liv i honom på alla möjliga sätt..." Sa han.

Jag kände en lättnad i hela kroppen som bara spred sig. Jag hade inte dödat nån!

"Hur hittade du mig? Och vrf letade du ens?" Sa jag och fnissade lite.

"Karl... Han letar efter dig, jag vet inte vad han vill! Och jag var orolig för dig så jag letade och ja här e du..." Sa han och log.

"V-vrf?" Sa jag med en darrande röst.

"Jag vet inte... Men du ska veta att jag lämnar dig inte förens han sitter bakom galler och du är säker!" Sa han menande. Han var så snäll.

"Tack... Det betyder det ska du veta!" Sa jag och kastade mig i hans famn. Han kramade om mig hårt vilket fick mig att le. Träffa fan precis den här killen och tycker redan bra om honom. Min beskyddare...

"Jag tror jag måste gå in... Felix väntar. Men du kan väll följa med? Vi säger bara att du är min kusin ellr nått?" Sa jag och log mot honom. Jag tog hans hand och drog in honom på donken. Felix som satt vid bordet kollade upp med en irriterad min.

"Felix lugn... Han är bara min kusin!" Sa jag och brast ut i skratt. Felix log och gick fram och hälsade på Clark. Dem andra killarna kom och satte sig och såg helt förvånade ut.

"Hej, jag är Clark!" Sa han och sträckte ut handen och hälsade på alla.

*

När vi ätit upp så gick vi ut. Clark hade en egen moppe så vi åkte alla hem till mig. Felix och grabbarna slängde sig på soffan och jag gick upp för att hämta min mobil. 1 nytt meddelande från okänt nummer.

Okänt nummer: Lämna Felix och flytta med mig till Hawaii så skadar jag ingen... -K

Nathalie: KARL VAFAN VILL DU!?

Okänt nummer: jag vill ha dig... Nära! -K

Nathalie: vrf?

Okänt nummer: Bara gör som jag säger annars kommer jag skada Felix på ett sätt du inte kan tänka dig... -K