Kapitel 1

37 1 0
                                    


5 Oktber. Det betyder att de är precis 7
månader sen allt startade. Alla kallar det "Viruset" jag antar att de är väll det riktiga namnet. Men jag skulle säga att mitt namn är mycket mer passande, Helvetet.

Men som sagt den 5 Mars började allt. Om jag har fattat de rätt så va det något som gick väldigt fel i något labratorium någonstans i San Francisco. Ett dusin idioter som testade läkemedel på en oskyldig liten råtta.

Och de va då det hela gick åt skogen. Dom trodde väll att råttan fick rabies eller någon annan sjukdom. Igen idioter. Men den jävla råttan kommer antagligen vara anledningen till att hela befolkningen dör ut.
Så råttan blev galen tog sig där ifrån och det var början på Helvetet. Nu i USA så är ungefär hälften av befolkningen smittade eller döda .

Jag vet inte hur det är i resten av världen eftersom elektrisiteten försvann några veckor efter viruset kom till våran stad. Atlanta.
Jag var i skolan när "Nyheten" kom hit.

Viruset spred sig snabbt, de gick bara några veckor. San Francisco är en bit här ifrån, men det tar några dagar innan viruset tar över en person helt. Och vid de laget kunde människor och djur tagit sig en bra bit där ifrån. Så när nyheten kom hit va det en chock för de flesta.

Alla var redan medvetna om att de skulle komma hit förr eller senare. Men vi ville väll inte inse det. En del av staden hade redan flytt här ifrån vid de laget. Och när nyheten kom så flydde i princip alla. Eller försökte.

Rektorn kom in i klassummet under historian och försökte berätta för oss så försiktigt som möjligt. Vem som helst kunde se hur han helst vill sätta sig i ett hörn och börja gråta. Som resten av staden. De flesta fick panik, började gråta, vissa svimmade. Så då blev de flesta hämtade av sina föräldrar och jag har inte sätt dom sen dess. Antar att dom stack här ifrån eller låste in sig i sina hus.

Min pappa sa att fly var nog de dummaste man kunde göra just då. Klart vi va rädda, men jag är som min pappa. Vi har tålamod. Så vi stannade kvar.

Nästa dag i skolan fanns det ungefär 200 elever kvar av 500 och ett få tal lärare. Men vi få som var kvar höll lugnet så gott som de gick.
Dagarna gick och eleverna blev färre. Efter en två veckor så var vi ungefär 100 elever kvar. Varav ett par stycken var i min historie klass.

Jag , min bästa vän Sarah , Lisa någon tjej som ingen egentligen kände. Simon , ett äckel. Och sen Luke , den snyggaste människan på denna jord.

Och ja jag var hopplöst förälskad i honom. Men han märkte mig antagligen inte förens vi var 5 stycken kvar i klassen. Han är antagligen död vid det här laget eller smittat. Så det finns inte så mycket jag kan göra åt de just nu. Men efter dagen då dom stängde av elektriciteten, så slutade jag gå till skolan.

Regeringen eller vad det är stängde av elen för att spara på det. Jag vet faktiskt inte riktigt varför men det gjorde dom iallafall. Men det finns fortfarande vissa städer och hus som har kvar det. Men när dom stängde av de så tyckte pappa de var dags att börja röra på sig. Så jag, pappa och Mike packade ihop de vi behövde och lämnade vårat lilla hus. Mike är min 9 åriga lillebror, och jag är 16.

Pappa hade planerat hur vi skulle klara oss. Och det gick ju jätte bra. Ja jag var sarkastiskt. Efter vi hade lämnat vårt hus så bodde vi i en gammal idrottshall ungefär 2 km utanför Atlanta.

Vi bodde där i cirka 6 veckor tillsammans med andra familjer. Dom sex veckorna gick bra. Vi spenderade dagarna på olika sätt, pappa tillsammans med alla andra män fixade säkerheten och vaktade. Jag tillsammans med några andra tonåringar var med och tog hand om barnen

VirusetWhere stories live. Discover now