Om vampyrer fanns

Kapitel 4

Mörkret utomhus kastar skumma skuggor på husväggarna. Det är skrämmande trots att nästan inget kan skada mig. En sak är säker, att vara vampyr ändrar inga psykiska känslor. Jag går i rask takt utan att veta vart jag ska ta vägen. Bort från Isaiah ska jag i alla fall, tänker jag och sparkar till en liten sten. Den rullar in i en gränd där det är alldeles för mörkt för att se in i, även för mina ögon. Jag får känslan av att någon eller något iaktar mig från den svarta gränden och en rysning tar sin början i ryggraden.
"Hallå?" Väser jag och går några steg närmare mörkret. Plötsligt kommer stenen flygande med världens fart. Jag blir så överraskad att jag inte hinner agera, innan den vassa hårda klumpen träffar mig i pannan.
"Aj!!" Skriker jag och lägger mina händer för min sårade panna. Jag rör vid såret som svider till och kollar sedan på handen. Det är mycket blod.
"Vad vill du mig?!" skriker jag upphetsat. Då träder en mörk figur fram ur den ännu mörkare gränden.
"Vad jag vill? Jag vill ha dig." säger kvinnan med grov röst. Hon tar några steg fram och ställer sig så nära att hon lätt kan sticka ut sin arm och ta tag i mig. Jag försöker öppna munnen för att protestera men mina läppar är som fastklistrade i varandra. Hon verkar märka det för hon ler nöjt där hon står med armarna i kors.
"Det är bara en liten trollformel som gör att jag kan tala ostört." säger hon och kollar nedvärderande på mig. Jag ger henne min mest ondskefulla blick jag har. Hon skrattar bara.
"Du har ingen chans mot mig" säger hon, "här förresten" tillägger hon och räcker fram en näsduk. Jag kollar oförstående på henne men kommer sedan ihåg såret från stenen. Jag känner i pannan och mina fingrar blir våta. Men hur?! Jag kollar på henne igen och hon himlar med ögonen.
"För att det blir lättare att tortera dig om du känner mer " säger hon och ler ett slugt leende. Jag kastar mig över henne väcklar ut mina vampyr tänder med ett morrande. Men det är inte någon mjuk kropp jag landar på, utan på den kalla asfalten. Som tur är, hinner jag ta emot med händerna och skadar mig inte. Snabbt är jag uppe på fötterna igen men jag hinner inte se någonting innan jag känner ett stick i nacken och tuppar av.

___________________________
Tack alla som läser min berättelse! Det betyder sjukt mycket ska ni veta! Nya kapitlet kommer nog ut i morgon;)