Shit, shit, shit, hur visste han?
"emhh, faktiskt så...." sade jag och innan jag hann säga något så sköt han upp sitt ansikte och hans ögon började mörkna.
"Faktiskt vadå?" frågade en röst som jag alldrig hade hört men den kom fortfarande ifrån Seth?
"Vad hände med din röst?" frågade jag och försökte ändra samtalsämnet.
"Jag är Bingo, Seth's varg, men byt inte samtalsämne!" Skrek han och Noel och Mickaela sänkte sina huvuden, han måste ha skrikit i sin Alpha röst. Men förför bugar inte jag då?
'För att du är starkare än han gumman' sade vad jag tror var min varg
'Men hur? Jag är bara en vanlig varulv ju?' sade jag chockat, vad menar hon?
'Du kommer att få reda på det senare, men visa dig inte rädd för någon. Vi måste vara starka' sade hon och jag blev glad för att jag hade fått en sån smart varg
' Aww, jag känner mig smikrad' sade hon och skrattade.
' Vänta hör du allt jag tänker?'
'Jup' svarade hon.
" VANJA!" skrek bingo och knäppte med fingrarna framför mitt ansikte.
Min varg fnös till, hon började bli sur.
'Låt mig ta över, jag klarar det' sade hon
' Är du säker' frågade jag osäkert
' Jag är helt hundra' svarade hon och jag log över hur hon försökte komma till ytan.
'okej då..' sade jag och lät henne sköta snacket
" Bara för att du är min mate, Bingo, så ska du inte undersskatta oss! Vi ska bli behandlade med respekt." sade hon och jag blev chockad över hennes ord och vet ni det konstigaste med det? Bingo/Seth sänkte sitt huvuvd och mumlade om något.
" Vad var det?" fräste min varg som jag inte vet namnet på än.
"Jag sa att, jag ska ta reda på vem det desperata ex:et är" sade Bingo högt och tydligt.
Hon nickade och jag kände hur hon sjönk tillbaka och gav mig kontrollen igen. Jag visste inte vad jag skulle göra så jag gjorde det första jag kunde komma att tänka på, jag kramadse honom. Jag kände direkt att han började slappna av och Seth var nu tillbaka till sitt vanliga själv igen, tänk vad mate's kan göra mot varandra.
Efter detta så satte vi oss i min bil medans Mickaela och Noel åker i Seth's bil.
"va-a-a-a-d var det där" lyckades jag stamma ut efter några minuter av tystnad.
"Vad menar du älskling?" frågade han även fast han vet gott och väl vad jag menade
" Varför bugade du för mig och min varg?" frågade jag
"Jag vet inte exact men jag tror att du är mer än bara en valig varulv" sade han men han släppte aldrig ögona ifrån vägen och efter det somnade jag.
-
"pssst, vi är framme" viskade han i mitt öra och planterade en puss mitt på min panna och lämnade en kitlade känsla på min panna.
"hmmmm" var det ända jag fick fram
"Jag ska visa dig runt i flockhuset" sade han och kliade mig försiktigt på ryggen
Vid ordet flockhus så hoppade jag upp sprang snabbt imot dörren med min ny hittade snabbhet och bakom mig hörde jag hur Seth små skrattade och sprang i kapp med mig. Han tog tag i min hand och flätade ihop våra fingrar och gick in i flockhuset tillsammans.
När vi kom in så möttes vi av mödrar, fadrar,och barn i alla åldrar som bugade och för oss.
"Alpha, Luna" sade flera personer samtidigt som dom bugade
Detta var väldigt ovanligt för mig, att alla bugade och kallade mig Luna som jag hade hört var ordet för Alpha kvinnan aka. mig i detta fall då.
"Emhh, Seth?" frågade jag osäkert
"Vad är det gumman?" frågade han mjukt tillbaka
¨"Varför bugar dom fortfarande, dom har stått så där länge nu? Tänk om dom får ont i ryggen?" frågade jag oroat.
Han skrattade
"Du är en perfekt Luna, vet du det?" sade han och vände sig så vi stod ansikte mot ansikte och med både mina händer i hans.
"Tack, men försök inte byta samtalsämne" sade jag stelt och tittade han rakt in i ögonen
"Säg det till dom då, du är Lunan. Säg din första order" sade han och pussade mig lätt på pannan.
"Ni kan resa på er" sade jag och log ett stort leede
"Tack Luna" sade dom och dom började gå tillbaka till vad dom gjorde innan
" Kalla mig Kimberly, Luna får det att låta som att jag var speciell på något sätt" satt jag och menade varje ord av det.
Detta gjorde så att mina flock medlemmar började morra och Seth kom bakom mig,kramde om mig och viskade
"Du är speciell glöm aldrig det Kimmi'" Jag rös av hans närhet, vad denna mate grejer gör mot mig
"Men jag vill fortfarande att dom kallar mig Kimberly" sade jag lågt
"Kommer inte hända" sade han och vi stod fortfarande i samma position som tidigare
"jup"
"nepp"
"jup"
"nepp"
"jup"
Ett högt skrik bröt våran diskution och jag sprang snabbt mot källan från skriket, det lädde mig till skogen och där satt en gråtande tjej vid 7 år åldern kanske?
"shhh, lungt. Jag heter Kimberly, vad är ditt namn?" frågade jag medans jag hållde om henne
"Hannah" sade hon medans hon snyfftade
"Vilket fint namn du har Hannah, kan du berätta för mig vad som hände?" sade jag lungt medans jag torkade bort hennes tårar
"j-a-a-a-g såg----" hon han inte säga klart sin mening innan jag hörde ett antal morrande bakom mig.
Shit, rouges...
Jag viskade i hennes öra snabbt
"Spring så fort du kan in i flock huset och varna dom andra" Hon nickande och hoppade min famn och rusade mot huset
Jag sprang mer mot skogen och skiftade,
Tro inte att ni kommer undan med detta, sade min varg innom mig och jag kunde inte hålla med mer.
-
Sååååå, vad tycker ni? Bra?Dålig?
Jag gjorde detta kapitel ca 200 ord längre men tycker ni att det var en bra längd? (:
xoxo, Sanna :*
YOU ARE READING
Varulven inom mig.
Teen Fiction14 åriga tjejen Vanja och hennes bästa kompis Mickaela ska åka till Vanja's sommar hus i Miami. Dom ska åka nääääästan helt själva.Dom ska vara där hela sommarlovet och även fira Vanja's födelsedag där. Men när dom kommer dit så träffar dom på ett g...