En riktig jävla klyscha

- 17 - Ska vi dra till Daniel nu?

- Theo -

Klockan är 16.43 och Leah kommer om ungefär en halvtimme. Jag bestämmer mig för att duscha innan hon kommer. Jag går in i badrummet och ställer mig under det varma vattnet som jag låter rinna ner för mig kropp, efter en stund kommer jag på att jag har lite bråttom, jag måste skynda mig.

Efter en kvart går jag ut med en handduk runt midjan. Jag slänger på mig ett par byxor och går sedan för att hämta en tröja från tvättstugan. Jag går tillbaka in på rummet och hör något ute på balkongen, jag går för att öppna och på andra sidan dörren står Leah, hennes gröna ögon lyser i ljuset från solen som är påväg ner.

"Hej." Säger hon och går in genom dörren. Hon sätter sig i sängen och jag ser att hon kollar på min mage, hon försöker vara diskret, men det fungerar inte speciellt bra.

"Hej, du är tidig." Säger jag och drar på mig tröjan, hennes blick förflyttas upp till mina ögon. Hon är så otroligt vacker, hennes smilgropar syns alltid lite, även om hon inte ler.

"Ja, jag var klar, så jag tänkte att jag lika gärna kunde vara här istället för att sitta ensam inne på rummet." Hon kollar sig omkring i rummet och synar varje liten del.

"Varför tog du inte dörren då?" Frågar jag och kammar igenom håret. Han ler och böjer ner huvudet. Det är så gulligt när hon gör så.

"Det är ju jättepinsamt." Hon rodnar och gömmer ansiktet i händerna. Jag tar tag i hennes armar och drar upp henne på fötter. Hennes blick förs sakta upp mot mitt ansikte och den flackar mellan mina ögon. Hennes fräknar syns tydligt i ljuset från lampan i taket, det klär henne.

"Pinsamt?" Frågar jag fast jag vet precis vad hon menar, jag vill bara höra henne säga det. Jag tycker om när hon pratar om oss, om hur vi kramas, kysser eller bara pratar med varandra.

"Ja, det är pinsamt att Ulrika kom in precis när.." Hon tystnar och sätter sig ner i sängen igen.

"När..." Fortsätter jag och sätter mig ner bredvid henne. Jag ler stort mot henne vilket gör att hon rodnar mer än innan. Hon lutar sig mot min axel och försöker gömma sitt ansikte.

"När vi kysstes." Säger hon och reser sig upp, men jag drar ner henne i mitt knä igen. Jag kollar på klockan, 17.04 visar den. Våra blickar möter varandra. Hon lutar sig mot mig och hennes läppar kraschar in i mina. Jag lägger mig ner, vilket gör att hon följer med ner. Bristningarna på huden vid hennes höfter är sjukt len. Hennes armar är runt min nacke.

Jag drar mig ifrån henne, men vi ligger kvar.

"Jag måste fixa mitt hår." Säger jag och försöker dra mig från henne, men hon kramar benen runt mig innan jag hinner resa mig upp.

"Nej, ditt hår ser bra ut." Säger hon och jag lägger mig ner bredvid henne igen. Hon biter sig i läppen. Jag lägger armarna runt ryggen på henne och drar henne närmare mig. Hon blundar och lutar huvudet mot min bröstkorg.

Jag reser mig upp och håller ena armen under hennes rumpa och den andra bakom hennes rygg för att hålla henne uppe. Hon var inte beredd på det så hon ser chockad ut när hon möter min blick.

"Jag måste bli klar, annars kan vi inte gå dit." Säger jag och släpper ner henne på fötter. Hon är liten, hon går till axlarna på mig.

"Du är ju hopplös." Säger hon och sätter sig på stolen som står vid mitt skrivbord. Hon snurrar runt på den och kollar ner i telefonen.

Jag drar vax igenom håret och sedan sprayar jag på parfym innan jag drar på mig skorna. "Är du redo att gå?" Frågar jag och tar upp hemnycklarna som ligger på skrivbordet. Hon nickar och reser sig upp.