En riktig jävla klyscha

- 30 - Är du arg på mig?

- Leah -

Jag kommer in på skolan och går upp för trappan. Det är alltid iskallt här, varför?
Längre bort ser jag precis vad jag letar efter, Jakob, Robin och Philip. Jag går fram till dem. Alla ler mot mig, men jag ler inte tillbaka mot dem.

"Hej." Jakob lutar sig mot mig för att ge mig en kram men jag backar. "Vad?", frågar han sedan. Jag står ett tag och kollar på honom. Killarna står bredvid och iakttar oss. Jakob försöker skratta bort situationen.

"Han har cancer?", frågar jag även om jag vet svaret. Han tar ett långt, djupt andetag. Philip kliar sig i pannan och Robin kollar bort. Ingen av dem vill möta min blick, men tillslut gör Jakob det.

"Jag ville berätta, men han sa till mig att inte göra det för han inte ville oroa dig!" Han biter sig i läppen och jag hör i hans röst att han ångrar det han har gjort, men det kommer inte göra saken bättre.

"Så även när Theo låg på sjukhus och var nära på att.." Jag vill inte säga det ordet. Jag vill inte tro att det är sant. "Inte ens då hade du mage att berätta för mig!", skriker jag på Jakob. Min röst bryter flera gånger och min mina ord är svaga.

"Jag ville berätta allt för dig, men jag fick verkligen inte för Theo." Jag suckar högt så att alla hör. "Leah, snälla var inte arg på mig." Jag vänder upp blicken mot honom och höjer ögonbrynen.

"Du är feg. Du vågade inte berätta om Theo, du vågar inte visa vad du verkligen känner" Jakob försöker få mig att vara tyst men jag struntar i honom. "och du vågar inte berätta för Melissa om din kärlek." Jakob blir helt stum. Killarna kollar förvånat på honom. Dem är säkert lika förvånade som jag var när jag fick reda på det.

"Kärlek?" En ljus, len röst är bakom mig. När jag vänder mig om ser jag Melissa och Amy. Jag backar så att jag ser alla.

"Ja Jakob, ska du inte berätta för Melissa?", frågar jag när jag ser att Melissa inte förstår någonting.

"Ja..jag.." Jakob stakar upp sig på orden och får svårt att prata.

"Du vad?", frågar Melissa som nu har gått närmare honom. Jag hör att hon är ledsen på rösten. Jag hatar att se henne såhär, men Jakob måste berätta sanningen.

"Jag har en pojkvän." Jakob säger det så fort att jag inte tror någon hör riktigt vad han säger. Han blir helt röd i ansiktet och kollar inte upp mot någon.

"Du har en vad?" Melissa verkar inte ens ledsen längre, bara arg. Hennes röst gick från liten och blyg till stark och arg på mindre än en minut.

"En pojkvän." Jakob kollar upp på Melissa som står framför honom. Det ser väldigt roligt ut när han som är både större och längre än henne är den som blir rädd. Melissa kan bli lite hypad när hon är arg.

"Är du bög?" Frågar Philip som tidigare bara stått och kollat på. Han ser äcklad ut. Bitch, jag är också arg på Jakob men att han är homosexuell är fan inget äckligt. Jakob nickar. Melissa suckar och skakar på huvudet. Hon är besviken, väldigt besviken.

"Har du spelat hela tiden? Du känner ingenting för henne?", frågar Amy som kom från ingenstans. Hon iakttog bara också innan. Nu tycker jag faktiskt bara synd om Jakob. Visst, han gjorde fel, men alla gör fel ibland.

"Jag gillade Melissa från början, men när jag träffade honom på festen visste jag att det var äkta." Melissa puttar bort Jakob och går iväg med snabba steg. Jag kan bara tänka mig hur det måste kännas för henne just nu. Stackarn. Jag och Amy skyndar oss efter henne, men jag känner en hand runt min arm, Jakob.

"Är du arg på mig?", frågar han med skammen i rösten. Jag skakar på huvudet. Jag kan inte vara arg på honom.

"Du berättade inte för mig när Theo mådde så dåligt. Han kunde varit borta nu och jag hade inte kunnat säga hejdå!" Jakob nickar. "..men jag kan inte vara arg på dig. Alla gör misstag." Ett hopp lyser upp i hans ögon. Han kramar om mig såpass hårt att jag lyfter från marken.