En riktig jävla klyscha

-25- En månad är en lång tid när man är ensam.

Leahs klänning till vinterbalen.

- Leah -

En månad går, denna månaden är den tråkigaste månaden jag någonsin varit med om. Theo har varit hos sin pappa hela tiden. Jag har inte sett honom en enda gång. Han har inte ring, messat eller hört av sig på något sätt. Jag förstår att han vill vara med sin pappa, men tar det så lång tid att skicka ett sms. Ett hej. Ett hjärta. En punkt. Veckan som kommer är ännu jobbigare.

Måndag

Jag vaknar klockan tre på natten av att grannens katt ville komma in. Hon är i 60-årsåldern och jag vet inte ens vilken hårfärg hon har haft innan. Hon har alltid haft grått hår, under de 16 år jag har bott här har hon alltid sett likadan ut. Grannen alltså, inte katten. Jag släppte in katten för att jag tyckte synd om den. Katten, som jag tror heter Julius, är liten och beige. Pappa är allergisk men jag orkar inte bry mig. Han har börjat dricka igen och så länge som han gör något farligt för mig och de andra, är det inte mer än rätt att jag gör det tillbaka. Plus att katten får aldrig komma in hos min granne.

Det regnar ute och mitt hår blir jätteblött. Mina fötter blir förvånansvärt inte blöta.

I skolan gör jag ingenting, förutom att trumma med pennan mot bänken. Flera lärare säger till mig att jobba, och flera gånger svarar jag att jag ska börja, men det händer aldrig. Rasterna är roligare än lektionerna, men fortfarande inte roliga. Melissa och Amy snackar om vinterbalen. En vinterbal, for real?

Tisdag

Idag vaknar jag av min väckarklocka. Ingen katt. Jag äter ingen frukost. Mest för att jag inte är sugen men även för att det knappt finns något att äta. Nu tänker jag på Theo, han skulle kunna äta vad som helst och han kan göra mat av vad som helst.

Sa jag att det regnade igår? Jag ljög. För idag regnar det på riktigt. Vatten öser ner och det är blött över hela marken. Flera vattenpölar pryder asfaltens gropar. Det forsar vatten ner i gatubrunnarna.

När jag kommer till skolan är jag dyngsur. Allting jag har på mig är blött, från topp till tå. Melissa springer fram till mig och visar klänningen hon ska köpa. En silverfärgad, lång klänning som går ner till fötterna. En slits går från låret och hela vägen ner.

Onsdag

Idag har även Amy hittat en klänning. En likadan som Melissa, fast i guld och inte silver. Dem ska alltså matcha, vad ska jag ha på mig då? Melissa tycker att jag ska ha en röd kort klänning. Hon har visat en bild och den är faktiskt väldigt fin. Den sitter tajt upptill och går ut vid midjan. Den är röd överallt, även paljetterna uppe vid bysten. Otroligt vacker. Vet ni något mer som är otroligt vackert? Th.. Jag avbryter mig själv i mina tankar.

Amy föreslår att vi alla ska gå tillsammans, inga killar. Iden är bra, men vi alla vet att Melissa kommer försvinna så fort hon ser Jakob. Jag vet inte hur det går för dem men med tanke på att hon alltid snackar om honom och om hur mycket hon älskar honom så antar jag att det går bra.

Torsdag

Ingen Theo syns till, han kommer nog inte komma den här veckan, eller nästa. Jag ger nästan upp hoppet om att han verkligen gillar mig som han säger.

Det känns konstigt att ha bild utan honom, han älskar bild. Det är den enda lektionen jag ser honom jobba, den enda lektionen han försöker. Lärarna på den här skolan är sämst, det är inte många som kan lära ut. Men Veronicka (egentligen heter hon Veronica, men med tanke på att hon alltid nickar fort och med ögonen öppna så att hela Sverige kan se henne, så kallas hon Veronicka) kan det. Det är inte svårt med bild, men hon är ändå den enda läraren som bryr sig. Det är inte bara gör det eller få F. Hon peppar oss och pratar med oss som vanliga människor. Andra lärare brukar se ner på oss och dumförklara oss när vi ställer frågor. Inte Veronicka inte.

Fredag

Sista dagen på veckan, i skolan. Veckan har gått förvånansvärt fort. Fredag är den värsta dagen i skolan. Jag älskar fredagar, missta mig inte. Men vi slutar halv fyra och det enda jag vill göra på fredag är att ligga ner i sängen och gosa med T.. Varför är han det enda jag tänker på. Det är skola nu, fokusera.

Jag går hem tidigt den dagen, jag kan inte koncentrera mig i skolan, allt där påminner om Theo. Tanken slår mig inte förrän jag kommer hem. Hemma påminner det ju ännu mer om Theo. Upp för trappan tänker jag på första gången vi träffades. Han verkade vara en fuckboy som Philip, Jakob och Robin. Mest Philip, men han var inte alls så. Teven i vardagsrummet påminner mig om fotbollsmatchen. Matsalsbordet i samma rum får mig att tänka på den stela situationen när vi pratade om mitt ärr. Det blev aldrig något av det, efter några dagar var det borta. Allting inne på mitt rum får mig att tänka på honom. Balkongen får mig att tänka på att vi alltid går över där när vi ska till varandra. Golvet där vi låg, för en månad sedan. Minnen finns kvar för alltid. Det är konstigt att jag kommer ihåg hur hans mjuka hår känns, hur hans läppar känns mot mina, hur varm han alltid känns, oavsett om han fryser. Jag vill ha honom här.

Lördag

Jag sitter vid mitt skrivbord med huvudet i handen som jag lutar mot kanten. Mamma kommer in genom dörren. Hon kollar bekymrat på mig. Frågar hur jag mår. Går ut. Kommer tillbaka. Frågar om jag är hungrig. Hämtar en smörgås till mig. Lämnar en stor kopp med varm choklad till mig. Lägger handen på min panna, jag är inte sjuk.

Liam kommer in några gånger. Han frågar bara om jag vill göra något med honom. TV-spel, fotboll, måla, du älskar ju att måla, hans ord, inte mina. Jag älskade att måla när jag var nio, innan jag insåg att mina teckningar sög.

Jag kollar ut genom fönstret, på bilarna som åker förbi. En i taget kommer dem, aldrig flera samtidigt.

En röd.

En blå.

En till blå.

En ful brun.

En gul. Gul bil.

En grå bil åker förbi, den känner jag igen. Är det Ulrikas? En kvinna med brunt hår, som börjar bli grått, går ut från förarsidan. Jag reser mig upp, går ut och ställer mig på balkongen. Från den andra sidan kommer en man, i samma ålder som Ulrika, ut. Han har svart hår. Det är han jag såg på sjukhuset. Båda två har vinterkläder på sig, det har snöat hela dagen, men inget har lagt sig. De ser ut att frysa. Ingen Theo syns till.

Jag går tillbaka in och sätter mig på samma plats som jag har suttit på under hela dagen. Jag vänder mig upp mot klockan på väggen, 16.27 visar den. Jag tar ett bett av brödet som ligger framför mig. Det har blivit hårt för att det har legat där sedan några timmar tillbaka.

Söndag

Jag sitter kvar på samma plats, jag somnade här igår. Smörgåsen ligger kvar på samma ställe, koppen också. Jag går och lägger mig i sängen. Det tar inte lång tid innan jag somnar. Jag drömmer om att jag sitter ute på ett majsfält. Jag hade en kompis som älskade majs, men jag är inte vän med henne längre. Jag har en gul tröja på mig, kabelstickad. Jag sitter där drar av majs från majskolvarna, en efter en, när en kille i helt svarta kläder går fram till mig. Han tar majsen från mig och sätter sig på huk vid mina fötter.

"En månad är en lång tid när man är ensam." Säger han och ger tillbaka majskolven till mig.

Ett lite konstigt kapitel, men hoppas ni gillar det ändå. Hoppas ni gillar min bok, för det börjar närma sig slutet. Jag kommer inte hinna lägga ut på tordag, så ni får kapitlet nu istället. Någon som klagar?

Tack för att ni läser, jag älskar er.