En riktig jävla klyscha

-23- Jag vann. Du är sämst

- Theo -

Jag vaknar upp och ser Leah framför mig, hon snarkar, ett litet, nästan ljudlöst, ljud kommer ut ur hennes mun. Hon är gullig, hon ler, jag undrar vad hon drömmer om. Kanske är jag hennes prins, som räddar henne från den onda draken. Kanske draken räddar henne från mig.

Hon lutar sig fram och kysser mig på munnen utan att öppna ögonen. Jag lägger armarna om henne och hon lutar sitt huvud mot min bröstkorg. "Ska vi ligga här hela dagen, eller ska vi gå upp och göra något?" Frågar jag henne, hon suckar och öppnar ögonen. Hon reser sig upp, endast i underkläder, hon drar på sig en kofta, men hon stänger den inte. Raggsockor tar hon på sig också.

"Vad ska vi göra då?" Frågar hon och tar upp telefonen, hon startar en spellista och nynnar med i låten. Hon dansar runt i rummet, hon glider lätt fram över golvet. Jag tror inte hon tänker på det själv, men hon är relativt bra på att dansa. Hon sträcker fram sin hand till mig och när jag tar tag i den drar hon mig upp, jag sitter nu på kanten av hennes säng. Hon sätter sig gränsle över mig. Hennes bleka ben är varma och lena. Hon är otroligt vacker att kolla på, det är som att mina ögon fastnar på henne. En slinga av hennes lugg hänger framför ögonen, hon lägger den bakom örat, men den är strax tillbaka. Jag lyfter upp handen och lägger slingan bakom örat, men den är tillbaka igen. Båda skrattar. "Vad vill du göra?" Hon kramar om mig, hennes läppar ligger mot min hals. Små kyssar. Hennes beröring får mig att le.

"Jag tänker inte få ett ärr." Säger jag och kittlar henne runt midjan, hennes skratt ekar i rummet. "Vi går ut." Hon suckar och lutar sin panna mot min.

"Varför ska vi gå ut? Det är kallt ute." Hon nickar, precis som att hon håller med sig själv. Det är så gulligt. Hon suger in kinderna så att hon ser ut som en fisk.

"En lång promenad i höstens färger." Jag räcker ut tungan åt henne, hon kollar arg på mig. Kläderna som är för stora för henne gör att hon ser ut som ett barn.
"När blev du så poetisk?" Frågar hon, drar händerna genom mitt hår.

Hon reser sig sedan upp. Hon går fram till garderoben och drar på sig ett par jeans.

"Ska du ha tofflar på dig?" Frågar jag henne samtidigt som hon tar på sig ett par skor. De ser ut att komma från ett troll.

"Det är uggs!" Säger hon allvarligt. Hon passar som ett troll. Hon är definitivt det vackraste trollet någonsin.

--

Vi är ute och går. Löv faller ner överallt, det är nästan inga kvar på träden. Ett löv hamnar på Leahs huvud. Den orange-röda färgen på lövet passar bra ihop med den bruna färgen på hennes hår. Vi går en lång stund, utan att säga ett ord, ibland är tystnaden den bästa musiken. Kan någon förklara för mig hur det aldrig kan vara en stel stund med Leah?

Vi går ett tag till, vi kommer till och med in till stan. Hon brukar inte vilja att folk ska se oss tillsammans. Nu går vi här, det är förvisso nästan inga här, men det är tanken som räknas. Hennes ögon lyser upp, jag kollar åt hållet hennes blick ligger, spelhallen. Han ler stort mot mig, sedan går hon mot dörren. Jag skyndar mig efter henne.

Vi kommer in och flera människor är här inne, alla är inne i sina spel. De flesta är här själva, men det finns några kompisgäng här, mest yngre.

"Hej, ska ni ha varsitt band?" Frågar kvinnan bakom disken. Leah vänder sig om och ler ett gulligt leende, jag nickar åt henne. Hon hoppar av glädje, sedan nickar hon till kvinnan. Leah kan inte stå stilla i ens en sekund, hon lägger vikten på ena benet, sedan byter hon, och sedan tillbaka. Hon får sitt band och jag tar mitt. Leah skyndar sig in, innan jag går in säger jag tack till kvinnan, hon ler mot mig och jag går in till arkadspelen.

Leah tar av sig jackan och sätter sig på en av stolarna, pac-man. Hon kollar ner på knapparna, hon försöker förstå sig på dem. När hon har läst instruktionerna och kollar på alla knappar och spakar börjar hon. Hon förlorar direkt. Hennes ögon är fast spända på skärmen, hon är helt inne i spelet.

Jag kollar runt efter vilka spel det finns, ett bilspel står längre ner i rummet, helt ensamt och blinkar.Det är som att Leah ser att jag kollar på det, för hon reser sig och skyndar sig dit. Väntar på en spelare står det upplyst på skärmen. Jag sätter mig vid den andra. Vi sitter och spelar. Spelet är ganska simpelt, precis som vilket annat bilspel, man ska vinna loppet, och det är olika banor.

Banor går. Leah förlorar. Leah blir arg för att hon förlorar. Jag frågar om vi ska testa någon nytt, men hon vill så gärna vinna. Till sist låter jag henne vinna. Hon reser sig upp och skriker rakt ut.

"Jag vann. Du är sämst." Säger hon och skrattar högt. Jag ler mot henne.

"Vill du testa igen då?" Frågar jag henne, hon höjer blicken mot mig och hennes leende försvinner.

"Nej, nu har jag vunnit och du får ta det som det är." Säger hon och skrattar. "Vad vill du spela nu?" Leah går runt och kollar på olika spel.

Kvällen går och det är länge sedan det blev mörkt ute. Vi spelar nästan alla spel som går att spela, förutom några där kön är alldeless för lång. Det märks att båda börjar bli trötta. Leah somnar halvt.

"Redo att gå hem nu?" Frågar hon mig, jag nickar och hon drar på sig sin jacka. Vi går ut tillsammans, Leah drar sin halsduk runt halsen och trycker ner huvudet så långt det går.

Vi går i mörkret, det märks att hon är mörkrädd. Minsta lilla ljud gör att hon vänder sig om och kollar omkring sig. En gren knäcks i skogen, hon tar snabbt tag i min hand och flätar samman våra fingrar. Efter varje gång ett ljud låter kommer hon närmare mig. Det är konstigt att hon aldrig vänjer sig, men det är ännu konstigare att hon beter sig såhär. I början var hon inte alls på samma sätt. Hon var tyst och det verkade som att hon inte ville ha något med mig att göra.

Kapitel 23 är klart, det är väldigt kort och jättedåligt. Hoppas det fungerar ändå. Har haft många prov och läxor den senaste tiden, men jag försöker och det kommer ett nytt, förhoppningsvis bättre, kapitel på måndag.

Tack för att ni läser, röstar och kommenterar. Jag blir jätteglad av att så många nya läser, det betyder jättemycket för mig.