En riktig jävla klyscha

- 19 - Leahs sugmärke?

- Leah -

Det är lördag idag. Igår när jag kom hem bytte jag bara om och sedan gick jag och lade mig. Det hände ingenting speciellt och jag somnade direkt.

Jag går ut till köket och där sitter redan mamma, pappa och Liam.

"Hej gumman, var det roligt igår?" Frågar hon när jag sätter mig ner bredvid Liam, jag nickar och hon ler mot mig. "Vad gjorde ni?" Frågar hon och tar en sked yoghurt. Pappa kollar på mig med en rynkad panna och Liam sitter bredvid mig och försöker hålla sig för skratt.

"Vi kollade på fotbollsmatchen, som ni vet, och sen gick vi hem till en kompis." Jag sträcker mig efter brödet som ligger på bordet.

"Var Theodor med er?" Frågar pappa och lyfter upp huvudet från tidningen han håller framför sig. Jag nickar och brer brödet med smör och lägger sedan på ost. "Vad är det på din hals?" Pappa nickar mot min hals.

"Vad?" Säger jag och tar upp handen framför halsen. Pappa ser argt på mig, mamma ser undrande ut och Liam sitter bara och ler.

"Är det ett sugmärke?" Frågar Liam och tar tag i mina armar. Jag försöker dra mig ur hans grepp, men han håller fast mig. Sugmärke? Har jag ett sugmärke? Jag reser mig upp vilket gör att Liam släpper mig. Jag springer ut till hallen och kollar mig i spegeln som hänger precis innanför dörren. Mycket riktigt, ett lila-rött märke pryder min hals.

"Vart har du fått det ifrån?" Ropar mamma inifrån köket, hon verkar inte arg, som pappa, hon är bara förvånad. Jag går tillbaka in till dem och sätter mig ner igen. Jag skakar på huvudet. "Men du måste väll veta vart du har fått det ifrån?" Frågar mamma bekymrat, hon granskar min hals.

"Jag vet inte." Säger jag och tar ett bett av min macka. Pappa blänger på mig. Det blir en stel stämning och jag skyndar mig att äta upp min macka, jag vill härifrån så fort som möjligt.

Jag reser mig upp och börjar gå in på rummet. "Ulrika och Theo kommer på middag ikväll." Säger mamma. Ett leende sprids på mina läppar och jag går in på rummet. Jag hör steg utanför mitt rum. Dörren öppnas och in kommer Liam.

"Hej." Säger han, han stänger dörren bakom sig och lutar sig mot väggen.

"Hej?" Säger jag, mer som en fråga än som en hälsning.

"Är det han Philip som har gjort det?" Frågar han och nickar mot min hals, men jag skakar på huvudet. "Theo?"

"Ja." Säger jag och lägger mig ner i sängen. Liam sätter sig på min skrivbordsstol och ler mot mig.

"Tycker du om honom?" Frågar Liam och rufsar till i mitt hår. Jag rycker på axlarna.

"Jag vet inte, han är jättegullig, men jag vet inte vad jag känner för honom."  Liam kollar medlidande på mig. Jag suckar högt.

"Gillar du att vara med honom? Blir du glad när han är nära? Blir du.." Börjar Liam, men jag avbryter honom.

"Ja." Säger jag tyst. Ännu en gång rufsar han till mitt hår, men nu sätter han sig ner i sängen bredvid mig.

"Vad är problemet då?" Frågar han.

"Problemet är att han är vän med Philip, jag känner han inte jättebra och pappa vill inte att jag träffar honom." Liam rynkar pannan åt mig och en djup suck lämnar hans mun.

"Och?" Säger han. Jag stirrar arg på honom. "Jag vet inte vem Philip är, men du kommer lära känna Theo när ni gör saker ihop och du har väll aldrig brytt dig om vad pappa säger, eller?" Jag skakar på huvudet.

"Men Philip är typ hans bästa vän och jag tror han gillar mig!" Jag sätter mig upp och lutar mig mot väggen. "Eller nej, jag tror inte att han gillar mig, han är bara en fuckboy." Liam sitter med blicken på armbandet jag har runt handleden, en enkel kedja med en vit pärla.