Like You Didn't Exist

1

Kapitel 1

Leonie's POV.

Jag vaknar av att mamma lätt skakar om mig i bilen.

"Vakna nu, vi är framme" säger hon med en trött röst när hon märker att jag fått upp mina ögon.

Jag öppnar bildörren och ser ett stort vitt hus med röd dörr framför mig.
Jag kollar på mamma, men sedan snabbt tillbaka till det underbara huset.

"Gillar du det?" frågar hon med en trött röst.

"Jag älskar det!" Skriker jag och springer fram & öppnar ytterdörren.

"Du har hela övervåningen för dig själv, eftersom det bara kommen vara vi två här" sa mamma.

Jag springer ut i bilen och hämtar min tunga resväska.

Jag hör några som skriker & leker lite längre bort & ser 4 killar som ser ut att vara runt min ålder.
När de går förbi mig blir de tysta och kollar åt mitt håll.

An av dem hade en bakvänd gul keps, & de andra hade inget på huvudet.
En annan av de hade stort fluffigt går, en var ganska brun & hade mörkt hår, & den andra hade ungefär likadan hårfärg som mig och solglasögon.

Han med det fluffiga håret log mot mig.
Han var ju faktiskt ganska söt.

Killen med den gula kepsen låser upp dörren till huset brevid vårat, antar att han är nya grannen.
Jag är helt okej med det.

När jag upp väskan får trappan går jag in i en av dörrarna & ser ett stor badrum med ett ganska stort badkar. För lätt plats 4-5 personer där.
I ett annat rum hittar jag en mysig soffa, tv och massa tv-spel & kuddar.
Äntligen när jag öppnar tredje dörren hittar jag mitt sovrum.

Jag har samma stora säng som jag hade i Varberg, men allt annat är nytt.
Ena väggen är täckt av en bild på New York City & de andra är målade i en mjuk ljus beige färg.

Ena väggen är övre halvan bara stort sätt bara fönster och en balkong dörr.
Därifrån ser jag in i min grannes trädgård och några fönster.

Jag öppnar balkongdörren och sätter mig i en av solstolarna.

Nyfiket lägger jag ner solglasögonen på nästippen och kollar in i ett av fönstrerna.
Jag tror det är killen med den gula kepsens rum, eftersom jag ser han med solglasögonen och den med fluffigt hår
brottas. Det känns ändå som att jag känner igen dom.
Kille med kepsen står med ryggen mot mig.
Han vänder sig om, och jag tror han såg mig stå & creepa så jag springer in till mitt rum & fortsätter fylla min garderob med kläder.

När jag är klar går jag runt i den stora trädgården och bestämmer mig för att testa den lilla basketplanen som ligger brevid staketet.

Jag tar upp bollen & kastar några gången & missar ungefär hälften.

Jag ska precis kasta när jag hör en röst bakom mig.

"Hejsan"...