Like You Didn't Exist

24

Tidigare:

Hon gav mig en kram & tårar fyllde mina ögon.

Jag visste just nu att Oscar skulle behöva allt stöd han kan få.
_______________

Felix POV

Jag bestämde mig för att gå hem till Oscar & se hur det är med honom.

Leonie's mamma skulle iväg idag ändå så hon skulle prata lite med henne.

Jag gick mot Oscar med musiken i öronen.

Flaws - Bastille

Jag vet inte riktigt, men den låten alltså. Den riktigt gets to you.

Jag kom fram & knackade på dörren.

Shit, kanske skulle smsat och sagt att jag var påväg.

Bilen var inte där.

Oscar öppnade dörren.

Han såg inte ledsen ut, mer, besvärad.

"Hur är det?" frågade jag.

"Det är helt okej, hon kommer klara sig, kanske får förlamning i vissa delar av kroppen, men jag har ju kvar min mamma iallafall." sa han skakigt.

"Vill du komma in kanske?" sa han och flyttade sig åt sidan så jag kunde komma in.

Vi gick & satte oss vid tv:n.

Helt otroligt.

Detdär bäver programmet jag såg hemma hos Leonie. IGEN.

"Du vars är resten av Enisarna?" Sa jag skämtsamt.

"Heh, dom är kvar på sjukhuset.
Jag kände för att dra hem, alldeles för deprimerande. Och hon kommer ju inte vakna försen typ imorgon igen.
Hon fick starkt bedövande så."
Sa han & försökte låta lite gladare i rösten.

Men han såg fortfarande ut som Micke P. (Mikael Persbrandt - ser ej bra ut)

Oscar's POV

Vi satt där ett tag helt tysta & kollade på nå program om Bävrar.

Intressant.

"Du förlåt" sa Felix & bröt tystnaden.

"För vad?" sa jag frågande.

"För allt detta med Leonie. Jag litar på dig till 100% med henne.
Och det är såklart helt lugnt.
Min tjej & min bästa kompis är bro's, det är ju hur härligt som helst igentligen." sa han.

Skuldkänslorna satte sig som en massiv klump i halsen.

"Du, du ser inte ut att må så bra, hur gåre?" frågade Felix.

"Ehm, bra" sa jag.

Vi återgick till bäverprogrammet.

Visste ni att bävrar kan bita av ett människoben bara sådär?

Det visste inte jag.

Fett coolt.

Vad jag än tänkte på, cirkulerade allt hela tiden tillbaka till Leonie.

Det upprepades hela tiden i mitt huvud.

Jag kysste Leonie.

Leonie kysste mig.

Hur var det igentligen?

Vi kysste varandra?

Näe.

Jag kysste Leonie.

"VA?" hörde jag Felix säga.
Han stog framför mig och såg ju inte ut som att han skulle ge mig en kram.

"Du gjorde vadå med Leonie?!" sa han.

Shit shit shit.

Hade jag sagt dedär högt?

Fan.

"Jag kysste Leonie." upprepade jag.

Nu är jag körd.