Like You Didn't Exist

19

Tack för 1k läsare:)
_______________

Tidigare:

"My, du har nyss haft ett bråk med din pojkvän och är nog väldigt chockad just nu. Jag tror bara inte detta är rätt tillfälle."

Efter jag sagt det reste hon sig bara upp & gick iväg.

Fan Ogge.
________________

Omar's POV

Ogge skrev att det var något problem på vägen dit, så han skulle möta mig vid bussarna vid honom.

Inte okej.

Jag är trött & vill ha mat.

Ingen bra blandning.

Jag gick till bussen jag visste jag skulle med & ja min stora träningsväskan & ryggsäck fyllda med kläder i sätet brevid mig.

Efter ca. 20 minuter hörde jag hållplatsen där jag skulle gå av.

Jag tog upp mina väskor & släpade mig ur bussen.

Jag såg Ogge komma springandes lite längre bort.

När jag kom närmare såg jag något på hans ansikte.

Ett stort massivt blåmärke som nästan täckte halva ansiktet.

Ogge är inte den som hamnar i slagsmål.

"Hur fan ser du ut?" frågade jag när han stannade framför mig.

"Du är inte så vacker heller." svarade han.

"Du har ju ett stort blåmärke över hela facet. Haru blivit misshandlad?" frågade jag.

Han tog upp en av mina väskor & började gå.

"Hallå?" sa jag.

"Men det är inget, en kille var elak mkt dn tjej & försökte slå henne, så jag slog honom & han slog tillbaka." sa han som om det var ingenting.

"Oscar Molander. Ljuger du för mig?"
Sa jag till honom & stannade.

"Va?" svara han & kollade fundersamt på mig.

"Du skulle aldrig hamna i slagsmål. Du är ju the good guy som ser till att vi andra inte gör det." sa jag.

"Ja men jag kunde ju inte precis låta honom slå henne eller hur?
Hon var hälften så stor som honom."

"Så hon var snygg?" frågade skämtsamt.

"Kanske lite." svarade han.

"Jag har typ träffat henne sedan innan. Hon är den vackraste tjejen jag någonsin sett." sa han tyst.

"Säger du att hon är snyggare än mig?" sa jag förskräckt.

"Tjejen sa jag. Du är fortfarande den snyggaste killen jag vet. Men säg inget till Oscar." sa han & vi båda började skratta.

Vi var strax hemma hos honom.

"Shit, ge mig din keps!" sa han när vi stog utanför dörren.

"Va? nej? Jag har inte fixat håret."
sa jag.

"Det vet vi båda att du gjort & jag vill inte att mamma ska se mig såhär." sa han & pekade på sitt blåmärke.

Jag tog av mig kepsen & jag den till honom.

Och han hade ju rätt. Jag hade fixat håret. Men ändå.

Vi öppnade dörren & sprang direkt upp till hans rum.

Leonie's POV

Jag vaknade i Felix famn.

Han hade somnat nu så jag smög försiktigt upp.

Jag gick in til min garderob & tog fram pyjamas & gick tillbaka ut igen.
Felix sov fortfarande & jag hade ju bytt om framför Oscar så why not?

Jag tog av mig min tröja & stog & krånglade med min blå tröja med texten "Me + My Bed = BFF" på.

Jag kände ett par kalla händer på min midja & vände mig snabbt om.

"Shit, när vaknade du?" frågade jag Felix som stog bakom mig.

"Ungefär när du gick upp" svarade han.

"Varför sa du inget?" frågade jag lite småsurt, men kunde inte låta bli att le.

Han sa inget, utan bara tittade på mig.

"Du är den vackraste människan jag någonsin sett" sa han och jag håll på att drunkna i hans ögon.

Jag skrattade tyst och kollade ner blygt.

Han tog tag i min haka & drog upp mitt huvud & kysste mig.

Han tog min tröja & hjälpte mig vrida rätt den.

Jag tog den & drog den över huvudet.

"Jag var helt okej men hur du hade det nyss." sa han och hans näsa strök mot min.

Han började kyssa mig aggressivt & tog sina händer innanför min tröja & dom var seriöst typ överallt.

Jag gick & la mig i sängen.

Hans ansiktsuttryck var prislöst.

"Men va?" sa han och hans mun var vidöppen.

"Någon annan gång" sa jag & kröp ner under täcket.

Han drog av sig tröjan & la sig brevid mig.

"Your loss" sa han lite sassy & la sig med ryggen mot mig.

"Tror jag säkert" sa jag & kramade om honom.

Det tog inte lång tid innan han vände sig om och jag blev lilla skeden igen.
(Han kramade om mig, om ni ej vet va lilla skeden är:)

"Godnatt" viskade han.

"Godnatt"