Like You Didn't Exist

14

Tidigare:

"Jag vet inte. All jag vet är att jag är här, du är här, och att jag inte skulle kunna be om något annat."

_____________________

Felix POV

Jag vaknade klockan 4 på morgonen.
Vet inte riktigt varför, men brukar alltid av någon anledning vakna då, men denna gången var det ingen slump.

Leonie låg inte längre brevid mig, hade hon gått in?

Jag kollade min mobil för att försäkra mig om att det verkligen var så tidigt.

Jag ringde upp Leonie och efter 4 signaler så svarade hon.

"Hej, Felix" sa hon glatt & lät jätte pigg.

"Vars är du?" frågade jag oroligt.

Hon la på och lite senare öppnades dörren.

Leonie kom in och kröp upp mot mig i sängen och satte knäna vid mina sidor & trasslade in händerna i mitt hår.

Snabbt hittade hennes läppar mina, och jag kysste mjukt tillbaka.

Hon la sig brevid mig på mitt bröst.

"Vart har du varit?" frågade jag.

"Behövde bara rensa tankarna lite" sa hon.

"Okej" sa jag tyst & kysste henne på huvudet.
Jag blundade och drog henne närmare mig.
Snart hade jag somnat igen.

Leonie's POV

3h tidigare

Felix hade somnat.

Allt bara snurrade runt i mitt huvud.

Jag behövde verkligen bara få ut mig allt.

Jag skickade iväg ett sms till Oscar.

Vad jag fått höra av honom så brukade han va uppe ganska länge, så förhoppningsvis är han väl vaken nu.

L: Vaken?❤️

O: You know it😘 Tänkte du på något speciellt?

L: Förvirrad & Förälskad:/

O: Hämtar dig om 5 min.

Helt ärligt så kändes det bra att får åka till Oscar en stund.

Borde jag säga något till Felix eller Ogge?

"Hej, är hos Oscar för jag kysste ju dig i regnet & så, men känner inte helt att jag litar på dig för att prata om mina problem."

Nej. Tror inte det va.

Och jag skulle ändå va tillbaka relativt snart.

Jag gick försiktigt upp ur sängen & ut ur den lilla stugan.

Jag såg två ljus lite längre bort.

När den kom närmare såg jag att det var en golfbil.
Med Oscar i förarsätet.

Direkt när jag såg att det var han kunde jag inte hålla mig för skratt.

Han stannade och skrattade med mig.

"Vad ska detta föreställa?" frågade jag, och flinet på mina läppar kunde inte bli större.

"Familjen är på någon konstig sak över natten, kommer hem imorrn, så passade på att testköra. Och mopeden låter så mycket." sa han & blinkade med ena ögat.

Jag satte mig brevid honom och kollade honom i ögonen.

"Tack" sa jag & la handen på hans.

Utan att bryta ögonkontakten började han sakta gasa, vilket ledde till ännu ett skrattanfall.

Det tog inte mer än 5 minuter till Oscar i den hastigheten han höll, och det va ingen trafik.

Han körde in den i garaget och jag gick direkt upp till hans rum medan han fixade till med något.

Lite senare kom han dit och gav mig en hård kram.

"Sådär, prata." sa han och satte sig ner i sin stora mysiga säng.

Jag la mig ner och la benen över hans lår.

"Ogge är halvnaken i min säng & Felix är halvnaken i gäststugan."
Sa jag och blundade.

"Hm, i vanliga fall skulke jag säga bra jobbat, men nu vet jag inte riktigt hur jag ska reagera." sa han & log.

Vi båda börja skratta & jag slog honom löst på armen.

"Allvarligt Oscar" sa jag och skrattade fortfarande lite.

"Men hur gick detta till?" frågade han nu lite mer allvarligt.

"Ogge & jag blev bra vänner & vi skrev ganska länge, sedan kom han hem till mig efter nå bråk med Felix.
Felix strulade med Linnea men stormade ut för han gillade mig & det kändes inte rätt. Och sedan övertalade Ogge mig till att ge Felix en chans och sedan stog jag & grovhångla med Felix i trädgården." sa jag och satt mig upp brevid honom.

"Wow, uhm, jag tror ite jag kan hjälpa dig med denhär." sa han och ställde sig upp & började gå runt i sitt rum.

"Eller jag tror inte jag vill helt enkelt

"Va? varför?" sa jag förvånat.

Vad var detta för Oscar.

"Leonie, jag är jätteglad för din skull.
Men jag tror inte jag klarar av att höra om dina problem för Felix.
För då blir jag bara frestad till att göra allt för att stoppa att det blir bra mellan er, och det vill jag inte."

"Vad säger du?" Frågade jag.

"Jag gillar dig" sa han tyst.

"Jag förstår inte" sa jag och skakade försiktigt med huvudet av ren förvåning.

"Vad är det du inte förstår? Leonie jag älskar dig! Du gör mig glad och jag ör hopplöst kär i dig, och det gör mig galen att inte få spendera varenda sekund av mitt liv med dig.
Vad är det du inte förstår?" nu mer eller mindre skrek han & hade ett hårt grepp om mina armar medan jag stog upptryckt mot väggen.

Jag sa ingenting, utan bara tittade in i Oscars tårfyllda ögon. Hans grepp om mina armar blev hårdare efter hans lilla tal och gjorde helt ärligt skitont men jag sa inget.

Hans grepp blev lösare & han böjde ner huvudet och la det mot mitt nyckel ben & började gråta.

Hans händer hade nu fallit ner till min höfter & jag stog inte längre på tå med ryggen hårt mot väggen.

Jag kramade om honom hårt och han kramade tillbaka.

Jag skulle kunna stå såhär förevigt.

Tårar började rinna ner för mina kinder, och Oscar grät inte mer.
Han kollade in i mina ögon.

Jag hade inte kännt honom länge, men han var allt för mig.

Och att se honom så ledsen gjorde hela mig ledsen.

Aldrig har jag kännt mig så svag som nu när Oscars söndergråtna ögon speglas i mina.

"Förlåt" sa han och la lite flyttade undan lite av mitt hår.

"Snälla, förlåt mig, låtsas som att detta aldrig hänt och att allt kan bli som det va för bara någon timme sedan." sa han och hans ögon tårades upp ännu mer.

"Okej" viskade jag.

"Men innan vi glömmer detta finns det en sak jag måste göra."

Jag tog mina händer runt hans nacke & drog in honom i en kyss.

Jag skulle kunna dör nu, med mina läppar mot hans, fast jag vet att så fort mina våra läppar släpper varann så blir detta glömt, som en dröm.

Jag har Felix nu ändå.

Djupt nere visste jag.

Det kommer aldrig kunna bli vi.