Like You Didn't Exist

43

Tidigare:

"Leonie?" hörde jag en välbekant röst säga.

Jag kollade upp.

Detta händer inte.

Oscar.
____________________

Oscar's POV

Jag gick mot bussarna för att möta Ogge i stan.

Vem orkar moped idag.

Jag sprang sista biten, men såg den åka precis när jag kom fram.

En tjej gick & satte sig med knäna mot pannan på bänken.

Vänta, är det där..Leonie?

Jag gick fram till henne, hon grät.

"Leonie?" sa jag när jag stog ungefär 1 meter ifrån henne.

Hon kollade upp på mig & såg helt skräckslagen ut.

"Vad gör du här?" frågade hon hest.

"Ehm, jag bor ungefär 300 meter härifrån? Kommer du ihåg?" frågade jag & skrattade lite.

Hon kollade sig runt och lutade bak huvudet mot glasväggen.

"Shit ja, tänkte inte på det." sa hon & såg väldigt besvärad ut.

"Så hur är det med dig?" frågade jag & klappade nervöst med händerna på benen.

Hon bara blängde på mig.

"Bra" mumlade hon tillslut fram & vände blicken framåt igen.

"Härligt" sa jag & nickade lite med huvudet.

"Leo, jag saknar dig." sa jag efter en lång stunds tystnad.

Hennes ögon tårades upp, men hennes blick var likadan som förut.
Bestämt riktad framåt.

Hon vände huvudet åt sidan & torkade bort några tårar så jag inte skulle se.

"De minsta du kan göra är att prata med mig? Snälla?" Sa jag hest & satte mig mer brevid henne.

"Det finns inget att prata om." Mumlade hon fram.

"De finns massor & prata om. Ditt hår, du brukar ha det utsläppt, nu har du flätor, varför då? Du börjar skolan om en vecka, hur känns det? Vi brukade kunna prata om allt i timmar, nu pratar vi inte alls." sa jag som en desperat 10-åring.

Det bildades ett litet leende på hennes läppar.

"Jag saknar dig också, men jag är inte bra för dig, eller Felix.." sa hon & kollade bekymrat ner i marken.

"Skit i Felix, han klarar sig! Jag behöver dig! Bara dig Leonie!
Ge mig bara en chans, snälla? Felix fick en så då blir det ju rättvist, eller?" sa jag & fokuserade på de vita prickarna som var utspridda i hennes blå ögon.

"En chans. Inte mer." Sa hon & ställde sig upp.

Jag kramade om henne hårt & hon kramade tillbaka.

"Jag har saknat dig något sjukt." viskade jag.

"& ja dig" sa hon tyst tillbaka.

Felix POV

Ska jag va ärlig kändes de inte helt bra att snacka om Leonie med Jacob, & speciellt inte Max.

Släppa henne? Är de efterblivna?

"Jag kan inte släppa henne, Jag älskar henne." sa jag surt till deras dumma förslag.

Bussen stannade & en av tjejerna som satt bakom Max & Jacob reste sig upp & gick hastigt mot dörrarna.