Inlindad

1.1

Jag går in med Edward till köket. Jag släpper alla papper på bordet och sätter mig ner.
"Bara att börja då!" suckar jag och tar fram min penna.
"Ska vi ta mitt alternativ?" frågar Ed och sätter sig på stolen bredvid mig.
"Jag tycker dock att min pjäs är mycket roligare." säger jag med ett litet leende.
"Eh, nej? Mitt är ju sjukt roligt!" protesterar han och petar mig på axeln.
"Nu har du nog missförstått. Det här var ju min pjäs, inte din." säger jag och håller upp pappret där jag skrivit ner min pjäs.
"Ja, den tråkiga pjäsen!" säger han med ett litet skratt.
"Men Edward seriöst. Jag skulle somna om jag var tvungen att kolla på din pjäs." säger jag med allvarlig min.
"Hörru du du!" tjuter han och börjar kittla mig. Han bär upp mig över axeln och jag börjar gapskratta.
"Släpp mig idiot!" skrattar jag. Han kastar ner mig i soffan och börjar kittla mig. Plötsligt möts våra ögon. Han ligger halvt över mig med sina kittlande händer på min mage.
"Edward." säger jag tyst och sätter mig upp. Han kollar på mig.
"Jag ska flytta till Thailand. Nästa vecka." mumlar jag och kollar ner i mitt knä.
"Vad säger du? Med dina föräldrar?" frågar han förvirrat.
"Med Will." svarar jag och tittar in i hans sorgsna ögon.
"Jag måste gå." säger han efter en minuts tystnad. Han tar sina saker och går till hallen.
"Edward vänta.." suckar jag men dörren har redan stängts.