Inlindad

1.2

Han undvek mig dagen efter. Jag hade försökt hitta honom för att lämna tillbaka böckerna han glömt kvar på bordet, efter gårdagens händelse. Men om jag sett honom och precis försökt ropa hans namn, så har han försvunnit innan jag hunnit ropa.
Han blev verkligen ledsen. Arg. Tyckte han om mig?

Jag
16.01
Ed, snälla. Låt mig prata med dig!

Edward
16.20
Vi har inget att prata om. Det är bäst att vi glömmer varandra, nu när du ändå ska till Thailand. Vi kommer antagligen aldrig ses igen.

Jag
16.22
Nej, sluta! Jag kommer aldrig glömma dig efter allt du gjort för mig. Jag tänker alltid på första dagen jag mötte dig. När jag satt på ditt handfat och plåstrades om av dig.

Edward
16.23
Kom till parken, där du ramlade.

Den stora klumpen i min mage lättades när jag såg hans sms. Ett stort leende spreds på mina läppar.
"Jag går ut och tar en nypa luft." sa jag till Will som satt vid köksön med datorn uppslagen framför sig. Han kollade snabbt på mig som svar. Jag tog på mig mina skor och sprang ut. Jag sprang till parken. Såg honom sitta på en gunga. Han log snett mot mig när han fick syn på mig. En ensam liten tår rann långsamt ner för min kind medan jag mötte hans blick. Jag började gå mot honom. När jag stod nästan en decimeter ifrån honom, kramade jag honom. Han la sina varma armar runt mig. Den ensamma tåren som stannad vid min mungipa, var inte längre ensam. Nu föll flera tårar ner för mina kinder och landade på Edwards axel.
"Jag älskar dig!" grät jag och kramade honom ännu hårdare.
"Varför flyttar du då?" snyftade han och lyfte mitt huvud mot sig.
Jag kollade in i hans varma ögon.
"Varför." upprepade han.
"Jag kan inte." sa jag tyst. Jag såg besvikelsen i hans ögon. Han släppte mig och nickade långsamt. Han backade från mig. Påväg att gå. Jag tog snabbt tag i hans händer.
"Edward. Jag önskar att jag kunde förklara, jag..." började jag.
"Du kan sluta nu, Angelina." sa han tyst, släppte mina händer med ett ryck och gick iväg.
"ED!" skrek jag efter honom och tårarna forsade ner.
Jag satte mig matt på gungan hans satt på när jag kom. Jag la mitt ansikte i händerna och lät tårarna rinna...

Saaaad!☹️😢
(Förresten, Angie varför tog du inte med hans böcker?)