Inlindad

1.3

Jag hade kommit på varför jag drogs till Edward. Varför jag fastnade i hans varma ögon. Varför jag älskade att vara i hans kram. Jag var totalt förälskad i honom.

Han var inte på engelskan. Han var inte på lunchen. Han var inte på skolgården. Han var inte vid fotbollsplanen. Han var inte i biblioteket. Han svarade inte på telefonen. Det är som om han aldrig funnits.

När sista lektionen var slut gick jag fram till min lärare.
"Vet du om Edward var sjuk idag? Han kom inte på första engelskalektionen heller, och jag har inte sett honom på hela dagen." frågade jag.
"Åh, jag trodde jag berättade det. Jag är hemskt ledsen men din vän har flyttat till USA. Om han är din vän borde han väl ha berättat det?" sa hon förvirrat och försvann ut ur klassrummet. Meningen ekade i mitt huvud. Han har flyttat till USA. Han har flyttat. Edward är borta. Jag kommer aldrig mer se honom!

Resten av veckan var tung, jobbig, tråkig och det ända jag tänkte på var Edward. Han hade flyttat. På grund av mig? Jag hamnade i min egna bubbla. Jag pratade inte med någon. Inte ens med Isabelle.
Jag öppnade dörren till villan och hängde av mig mina saker. Jag gick direkt in i sovrummet och slängde mig i sängen.
"Angelina? Säger du inte hej nu för tiden?" frågade Will lite irriterat och stack in huvudet genom dörröppningen.
"Åh. Du är hemma tidigt." mumlade jag.
"Det är bäst att du börjar packa. Vi åker som sagt på söndag." sa han och försvann igen. Jag blundade. Jag ville inte flytta. Flytta från allt jag har. Eller. Vad är det jag har? Edward är borta. Isabelle...hon är ändå inte med mig längre. Hon hade börjat vara med Ingrid. Jag var helt ensam. Den ända jag har var Will, som vill ta med mig till Thailand.