Vem är han?

1.7K 50 11
                                    


Hej era små änglar<3 Är så glad att ni gillar den här boken!

Fortsätt kommentera!<3

Ha det braaa<333

Råkade nyss göra ett hjärta med tvåor istället hahahah. Vafan babblar jag om?! 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag kände hur jag blev helt kall i kroppen när dom tog tag om mammas hår och dunkade hennes huvud mot väggen. Hon gnydde till och dom äckliga männen började skratta.

"MAMMA" Skrek jag och männen vände sina blickar mot mig. Jag sprang fram till dom och började slå dom med metall skohornet.

(you know im a äkta gangster)

"SLÄPP HENNE! LÅT MAMMA VARA" Jag kollade på medans männen svimmade av. Jag skulle fortsätta slå dom men mamma sa ett ord som fick mig att sluta.

"Bella"

Åh nej! 

Jag sprang ut ur huset, den kalla nattvinden slog till mitt ansikte, men jag brydde mig inte. Jag måste skynda, innan det är försent.

Om det redan inte är det...

Jag kände nästan hur mina bara fötter började svullna och spricka upp i sår.

Nästan.

Om inte känslan av att Bella plågas skulle finnas där, skulle jag naturligtvis känna av smärtan från kylan, fötterna och mitt lila öga som har börjat svullna upp från mannens smäll.

Jag såg mitt mål från långt avstånd, jag såg det lilla, nästan tomma torget.

Men något annat fick mitt adrenalin att sättas igång och jag sprang snabbare än jag någonsin har sprungit förut.

Bella, fastbunden i ett träd, med män runt henne. En av männen häller någon slags vätska över den skrikande flickan.

Bella får syn på mig och skriker mitt namn. Jag hör det inte men jag ser det på hur hennes läppar formas. Dom nästa orden som hennes spruckna, blå läppar formas till är.

Jag. älskar. dig.

Det förblir hennes sista också.

Jag är närmare nu. Men fortfarande långt bort.

För långt bort.

En man tänder något i sin hand och slänger den på min vackra lillasyster som gråter. Elden sprider sig över henne på mindre än en sekund och allt jag ser är eld.

Allt jag hör är skrik som donar i mina frusna öron.

Hennes skrik.

En av männen kollar på mig med sina äckliga ögon och viskar.

"Vakna! Snälla Viola, vakna!"


Jag spärrar skräckslaget upp mina ögon och ser hur Aaron betraktar mig både oroligt och sorgset.

Han lutar sig fram och pussar mig på pannan.

"Andas, såja, det var bara en mardröm." säger han lugnande. Grejen är att det inte bara var en mardröm, det var minnen. Hemska minnen.

Han sträcker fram handen mot mitt ansikte och torkar bort något vått på min kind. Jag håller fast hans hand och fokuserar på att andas.

"Det är okej, jag är här" fortsätter han tröstande. Jag försöker prata med det ända som kommer ut ur min mun är ett vettskrämt litet ljud.

Han reser sig upp och jag kollar på honom, han märker hur jag kollar på honom och lutar sig fram och kysser mjukt mina läppar. "Jag ska bara hämta vatten åt dig, jag kommer tillbaka. Jag lovar." när jag väl släpper Aarons hand så skyndar han ut och lämnar dörren öppen.

Jag tänker tillbaka på vad som hände innan jag somnade och ler fånigt för mig själv.

Han tog tag i min midja och kysste mig som om det gällde livet, han höll mig som om jag skulle försvinna om han släppte mig. Han kollade på mig som om han trodde att det var en dröm. Aaron flyttade händerna och la ena handen under mina ben och andra handen på min rygg. Han lyfte upp mig och bar mig till sin otroligt mjuka säng. "Du är det vackraste jag har sätt" mumlade han i mitt öra och jag la händerna på hans armar...

Dörren gnisslade till och Aaron stod där med ett glas i handen och något annat i andra handen.

"Mår du bättre?" frågade han med en blick jag inte kunde tyda. Som om han kände igen sig.

Äsch, nu är jag bara dum.

Soy un idiota.

Para aquellos de ustedes que no saben, soy de España.

"Ja" svarade jag hest. Han gick fram till sängen och gav mig vattnet och en talrik. Jag la det på bordet bredvid sängen och kollade på tallriken. 

Tårta?

Jag kollade frågande upp på honom och såg hur hans kinder blev röda.

"Jag h-hade lite kvar och.. öh.." stammade han fram och hans ansikte blev rödare. Han undvek nervöst min blick och hostade till.

Jag tänkte två saker samtidigt.

Gud vad gulligt!

och

Hah! Inte så tuff som alla tror att han är.

"Tack så mycket" Avbröt jag honom. "Så omtänksamt av dig." Den röda färgen började försvinna från hans ansikte och han log mot mig. Han satte sig på sängen och la armen om mig.

"Vill du prata om det?" undrade han och la sig ner på sängen med mig. Jag kollade upp på hans ansikte och svarade "Sen, jag är jättetrött och behöver sova. Det behöver du också!... Shh sov nu!" Hyssjade jag honom när han tänkte säga något.

"Förlåt madam." Mumlade han och jag började fnissa. Mina ögonlock blev tyngre och jag föll i sömn.

***

"SLUTA! SLUTA! NEJ!" Väckte en livrädd röst mig. Jag satte mig upp snabbt och kollade förvirrat runt i rummet. "NEJ!" Upprepade Aaron igen.

Vafan gormar han åt?! 

Jag tänkte precis dra upp en hel ramsa svordomar för honom, men svalde orden. Jag granskade honom och hur han svettades och vred sig.

Han sover.

Åh nej, han drömmer något.

Jag ruskade hårt om honom "Aaron, snälla vakna, du drömmer bara!"  Han öppnade panikslaget ögonen och reste sig flämtande upp. Han kollade på mig och all rädsla rann ur honom. Han la armarna om mig och höll desperat om mig. "Viola" andades han. Jag smekte bort håret från hans svettiga panna och viskade hans lugnande ord. "Det var bara en mardröm, jag är här."

Jag visste inte längre vem Aaron var. Var han den arroganta playern ryktena säger att han är? Är han den osäkra, omtänksamma killen som han visar för mig att han är? Men en sak visste jag säkert. Att vi har en sak gemensamt.

Mardrömmar.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

BAM BAM BAAAAM!!!

Rösta och kommentera vad ni tycker om boken!<333

Jag kommer att ha träningsvärk i mina fingrar imorgon...

Vet ni att en katt tacklade mig en gång? Den ba "FLYTTA BITCH USAIN BOLT HÄR" och jag slog ihjäl mig. Jävla katt. Ska fan sparka den till framtiden... 

Nejj jag är ingen djurplågare hahah.

Ha en bra dag!<3333

Du är inte solenWhere stories live. Discover now