Du är inte solen

Kanske lite fin ändå?

Asså iiiiiiiiiiiii! 5k läsningar?! Seriöst!! Jag förstår ingenting.
(Där ovanför ser man hur klänningen såg ut)
--------------------

-Violas perspektiv-

Just ni står vi framför Hannas enorma garderob och letar efter kläder, till festen och ja, den lilla jobbiga skiten Hanna lyckades övertala mig. Det börjar jag redan ångra.
"Vilken färg vill du ha?" Frågade hon och kollade på mig. Jag undvek hennes blick och svarade
"Grön" jag försökte att inte skratta när hon kollade på mig som om jag behövde psykisk hjälp.
"Jag tror att en svart klänning skulle passa på dig." Sa hon och granskade mig, själv satt jag där på stolen som en idiot och kollade på ett vitt skåp.
"Det skulle framhäva dina ögon" fortsatte hon.
Men oj vad roligt för dig då, för jag bryr mig faktiskt inte.
Tänkte jag och log sarkastiskt mot henne som om jag hade sagt det. Hon himlade bara med ögonen och gick in i hennes garderob och fortsatte leta.
Om jag puttar henne kanske hon försvinner in i Narnia och aldrig kommer tillbaka.
Jag började fnittra åt mina egna tankar, Gud vad rolig man kan vara då.

Hon kom ut igen med ett stort leende på hennes målade läppar.
"Vad." Frågade jag och kollade på henne, i handen hade hon en svart klänning, som glittrade lite och såg faktiskt ganska fin ut.
"Den skulle passa perfekt på dig!" Tjöt hon och typ skuttade fram till mig. Hon kastade klänningen i mina händer och puttade in mig i badrummet som låg bredvid mig, sen stängde hon dörren. Min första tanke var,
Jag är inte handikappad. Jag kan gå och stänga en dörr själv.
Min andra tanke var,
Wow värsta kidnappning här ju.

Istället för att tänka mer på det så lyfte jag upp plagget och granskade den. Den var fin, jag testar den nog.
Jag bytte om och tog på mig den, den visade alldeles för mycket. Den var inte kort eller så, den slutade i mitten av låren, men den hade urringning, och jag gillar inte urringningen.
Eftersom klänningen var tight såg det ut som on jag hade push-up på mig också. Liksom aaaaah jag får flipp på den.

Jag öppnade toadörren lite och ropade
"Jag vill inte ha den!" Jag hörde Hannas små steg och hon ställde sig framför dörren och ryckte upp den.
Fan vad aggressiv också.
Hon granskade det tighta svarta tyget, ganska länge faktiskt. Jag började känna mig obekväm av att hon glodde på mig så jag täckte min kropp med mina armar.

"Sluta." Sa jag lite irriterat och glodde tillbaka på henne. Hon mötte min blick och skakade lite på huvudet.
"Förlåt men wow, du ser helt...Fantastisk ut." Sa hon och kollade storögt på mig, hennes röd målade läppar började sakta formas till ett leende. Hon var faktiskt också väldigt fin. Hon tog tag i min hand och började skaka om mig samtidigt som hon hoppade.
"Det kommer bli så kul! Plus så kommer alla säga att du är vacker och jag kommer stå där o ba men jag då typ." Babblade hon på och jag började skratta lite. Jag är inte så vacker.

"Jag vill inte ha något smink." Sa jag bestämt till Hanna när hon gick mot mig med en mascara.
"Va varför?" Frågade hon och kollade undrande på mig, jag svarade inte utan skakade bara på huvudet. Hon började kolla på mig med valpögon igen och för att få henne att sluta suckade jag och sa
"Okej då, men bara lite!"Sa jag och Hanna lös upp och började hoppa omkring.

"Okej! Jag ska bara lägga eyeliner och lite mascara för att framhäva dina ögon, Klänningen är jätte fin på dig också, dina ögon typ lyser och din kropp är perfekt." Fortsatte hon, men sen blev hon tyst och mumlade
"Jag önskar att jag såg ut som dig." Jag blev faktiskt chockad, varför i hela universum skulle hon vilja det? Hon är jätte fin ju!

"Men du är ju jätte fin!" Utbrast jag och kramade om henne. Hon skrattade lite och såg genast gladare ut.
"Tack." Sa hon till mig och fortsatte sminka mig. Efter 10 min så vände jag mig om och kollade i spegeln. Wow, jag förvånade till och med mig själv. Jag såg faktiskt handla fin ut. Första gången. Till klänningen hade jag ett par over knee skor som också var svarta.

"Är du redo?" Frågade Hanna hypat och öppnade dörren.
"Ja." Svarade jag men frågade sen
"Ligger det nära eller ska vi liksom åka dit?" Fy på mig att jag inte ens vet vart min kompis hus ligger.
"Det är lugnt, jag har fixat allt." Svarade hon och vi gick ut. Där o utanför fanns 5 moppar. Jag såg direkt vilka som var på dom. Skulle dom också till festen? Eller ja såklart dom ska. Fan dom kommer att se mig såhär.
Jag suckade irriterat.
Det var den ökända gruppen badboys.