Du är inte solen

Redan död?

Lucas perspektiv

"Kan ni släppa ut honom lite? Så jag kan få säga hejdå?" Hennes ord ekade i mitt huvud. Släppa ut? Är hon galen eller? Av någon anledning är han så farlig att dom ska avliva honom, och hon vill släppa ut honom?! Hon har blivit fullständigt galen.
Vakten skakade på huvudet. "Det kan vi inte göra." Viola lade trotsigt handen på hennes höft och rynkade argt med ögonbrynen.

"Ni säger alltså att ni ska döda min pappa, och att jag inte får ge honom en kram?" Dom nickade till svar. Viola sparkade på det lilla bordet framför henne så hårt att den flög iväg.
Wtf? Jag visste inte att hon var någon jävla karate kid. Vart fick hon det ifrån?

"Ni kan inte mena allvar?! Vad hade ni gjort om eran pappa skulle dö och ni inte fick säga hejdå?!" Skrek hon och började gå mot vakterna. Hon höjde handen och gav den ena vakten en käftsmäll. Jag hörde hur någon flämtade skräckslaget. Jag såg mig omkring för att kolla vem det var.
Det var jag.

Men inte bara jag, en lång kille med blont hår och gröna, lysande ögon stod vid ingången, jag känner igen honom, men jag vet inte vart. Killen hade en fotbollströja där det stod Alex de Rioja på, vilket jag antar är hans namn. Han sprang fram till den skrikande Viola och bar upp henne bakifrån. Han ursäktade Vakterna som hade höjt sina pistoler och tog ut henne. Jag kollade efter Violas pappa, men märkte att dom hade flyttat tillbaks honom för längesen. Jag stod kvar där som ett jävla miffo och såg död ut. En av vakterna fick syn på mig och gick till mig.

"Är du okej?" Frågade han. Jag försökte svara men det ända som kom ut ur min mun var ett vettskrämt litet ljud. Vakten ropade någonting och plötsligt var jag omringad av oroliga vakter. En av vakterna tog upp någon apparat och sa "Vi har en.." sedan hörde jag bara mummel, det ända jag såg var en suddig lampa. Men jag försökte lyssna ändå. "...Skicka en ambulans, han är medvetslös."
Jag började nästan skratta, vadå medvetslös? Jag mår utmärkt. Jag såg mig omkring och märkte att jag låg på golvet. Mina ögonlock blev tyngre.
Jag kanske ska sova lite.
***
Jag tvingade upp mina ögon och såg att jag låg på en säng, runt omkring min befann sig massa stressade läkare. Det är för ljust här, tänkte jag och så upp mot den stora, suddiga lampan. Jag vill vila, kanske för alltid, eller bara en stund. Jag kände mig tröttare än någonsin och slöt mina ögon. Just då hörde jag en läkare skrika "Vi förlorar puls!!!"

Vadå för puls? Dör någon eller? Jag såg mig omkring och såg att jag var på akutmottagningen.
Då gick allting upp för mig.
Jag är döende.
Eller kanske redan död.
-------
Hej! Rösta gärna om ni gillar denna boken❤️
Puss❤️❤️