Du är inte solen

Varför arg?

-Lucas perspektiv-
Viola hoppade ner från min midja och vände sig mot Aaron.
"Hej Aaron." Sa hon och log, men Aaron bara blängde irriterat på henne, det var uppenbart att han var svartsjuk för att hon sprang till mig och inte till honom. Aaron vände blicken till mig istället och jag tolkade det som
"Är det nåt emellan er eller?" Jag flinade nöjt, det kanske det var, önskar jag iallafall. Jag kollade på honom och min blick sa
"Jadu kanske det." Jag fortsatte flina och det gjorde uppenbarligen Aaron argare, Viola däremot bara stod mellan oss och kollade förvirrat.

"Vad?" Frågade Aaron irriterat. Jag lyfte på ögonbrynen. "Vadå? Inget." Svarade jag och mitt flin blev större. "Varför flinar du då?" Han spände käkarna mer och hans kinder började bli röda av ilska. "Jag flinar inte, inte alls." Svarade jag igen och kände några små händer som puttade på mitt bröst, jag kollande ner lite och såg Viola, hon verkade fatta vad som händer, för hon blängde på mig. Vilket fick mig att le mer.
"Sluta det är inte nödvändigt." Sa hon och puttade mig igen. Såklart hade ingen i vår lilla grupp missat nåt, eller snarare hela skolan märkte jag nu.
"MEN ÄR AARON KÄÄÄR KANSKE?" Ropade den hjärndöda fisken vid namn Simon, han verkar inte fatta att vi står mitt i korridoren. Hans kompisar började stämma in.
"HHAHAHAH OJDÅ BRÅK OM BRUDEN ELLER?!" Tjöt Harry och dom började putta på Aaron. Han vände sig om och bad dom att hålla käften.

-Violas perspektiv-

"Och varför skulle han vara kär i henne?" Frågade någon drygt. Jag vände mig åt sodan och såg en tjej med blont hår och tighta kläder. Jo, det var Afrodite.
"Vad gör du här? Glömde någon att stänga din råttbur eller?" Frågade jag, faktiskt snällt. Så jag vet inte varför hon blev arg. Eftersom hon borde vara smickrad att jag kallade henne råtta, för hon är mycket äckligare än en.
...Men jag förolämpade nyss rått släkten.

Det såg ut som om Afrodite ville säga något, men att hon inte hon på nåt. Så istället för att vänta så vände jag mig tillbaka, mot Aaron som fortfarande såg ganska arg ut. Jag gick fram och kramade honom, han tvekade lite men kramade tillbaka. Jag kände att han började slappna av och andas lugnare medan han lutade sitt ansikte mellan min hals och axel.

"Hej Aaron" upprepade jag och den här gången suckade han lite lättat och svarade den här gången.
"Hej Viola." Sa han, lite glatt och tog upp ansiktet för att möta min blick. Jag mötte hans blick och var fast, som vanligt.

-Aarons perspektiv-
Jag mötte hennes blick, och var fast, som vanligt antar jag. Jag brydde mig inte om dom andra som började hypa sönder o skrika att jag var kär. Jag betraktade hennes ögon noga, dom lyste verkligen. Lyste upp allt mörkt i mig och det mörka ersattes av en varm o skön känsla. Jag vet inte vad det här betyder. Men jag vill att det ska fortsätta, för evigt.
Jag vill ha henne för evigt.

--------
Men hajsaaaan! Lyckades med 3 perspektiv på ett kort kapitel! Asså det är sjukt hur många som läser den här boken! Meeen hoppas ni gillar den iaf. För jag säger bara att boken knappt har börjat😉❤️❤️❤️