Hopplöst

Veckans slut - Bra tillslut

Veckan flöt på rätt bra. Måndagen hade varit underbar, då de fått komma till Hogwarts, men tisdagen och onsdagen hade varit lite förvirrande med alla nya lektioner och med Sanna som var lite nedstämd. Zoe och Malva verkade inte mena riktigt lika mycket allvar på något sätt, de var mest glada åt att beundra på avstånd, längta och kommentera "vilken snygg tröja hon har" eller "han är verkligen snabb på att äta". Torsdagen och fredagen började de alla komma in mer i vanorna på Hogwarts och på lördan och söndan var de lediga (trots att de hade en del läxor att jobba med). Sanna var hela tiden dyster och, faktiskt, lite tråkig att vara med. Isa hade inte väntat sig att deras första vecka skulle bli... såhär.

Söndag eftermiddag hade femteårseleverna ordnat en temakväll i uppehållsrummet. De hade dragit in några extra bord och stolar, fast de var inte gjorda av samma mjuka, honungs-färgade trä och stolsitsarna var tråkigt gråa. Belysningen hade dämpats, och orangea lyktor hade satts upp bakom krukväxterna, vilket gav rummet en mysig stämning. Alla första-, andra-, och tredjeårselever satt uppradade på de olika stolarna. Temat skulle vara höst. Först höll en femteårselev som Isa redan hade glömt namnet på en föreläsning om olika skyddsformler och i vilka klimat de funkade bäst i. Sedan hade de något helt omagiskt, pysselstund. Papper i alla färger från rött till gult och några bruna också låg utspridda över bordet. Det fanns saxar, pennor, snören och nålar. En femteårselev visade upp en girlang som man kunde ha som inspiration. Sedan delades det ut mallar till löv.

Isa började klippa på fri hand i ett gult papper. Sedan tog hon guldfärgat, ljusorange, mörkare orange, och fortsatte i den skalan upp mot den mörkaste vinröda. En efter en trädde hon dem på en tråd. Isa sneglade till vänster, och såg Zoe sitta där och mycket koncentrerat klippa ut detaljerade löv i brunt. De var mycket vackra, särskilt om man jämförde med Isas hastverk. Men men, så var Zoe också bara på sitt tredje löv. Isa tog ett nytt, lite styvare papper i orange, och bestämde sig för att göra ett noggrannare arbete med det. Plötsligt fick hon ett par ett par händer för ögonen.
"AAHHH"
"Oj, skrämde jag dig?" Isa vände sig om mot rösten och där stod...
"Gekhojvit!"
"Just densamme. Det är inte många som kommer ihåg mitt namn efter första gången" Gekhojvit log brett, med den randiga slipsen lite på sned och håret var en aning rufsigt.
"Men, inga fjärdeårselever?" sade Isa förbryllat.
"Åja, även om de flesta lärt sig att jag är fjärdeårs smälter jag in i mängden rätt bra" Leendet blev ännu bredare "Jag smet från fjärdeårsaktiviteten när en uggla började jaga mig"
"Åh" Isa visste inte riktigt vad hon skulle säga. Malva kom till undsättning.
"Var är Sans?" undrade hon. Sans var hennes smeknamn på Sanna, som ju i sin tur var ett smeknamn till Susanne. Bara liite förvirrande.
"Eh, jag vet faktiskt inte riktigt. På dass, kanske?"
"Sans, är det den där tjejen som var med dig innan?"
"Ja... eller egentligen heter hon Sanna... Eller hon heter Susanne, men brukar kallas för Sans, nej, Sanna menar jag, men Malva kallar henne för Sans, trots att de flesta kallar henne Sanna, utom hennes systrar när de vill retas, då kallas hon..." Isa kände hur hon själv babblade på. Hon rodnade, och sade sedan "Sanna heter hon"
"Bra" tyckte Gekhojvit. Nu lade sig Zoe, som blivit klar med sin girlang, i samtalet.
"Vem är du?" frågade hon, ganska oartigt.
"Gekhojvit, ryss, hufflepuff, fjärdeårs" rabblade Gekhojvit snabbt "I den ordningen. Vilken fin girlang, förresten"
"Tack, jag vet" sade Zoe, inte särskilt blygt "Om ni är fjärdeårselev som smitit iväg till pysselstund, varför pysslar du då inte?"
"Åh, men där tar du allt fel, flicka lilla" (notera att Zoe var både längre och kraftigare än Gekhojvit) "Jag smet inte till pysselstunden, jag smet från uggelskötseln"
"Jaha, på så vis. Sade du att du hette Gekhojvit, förresten? Finns det möjligtvis ett smeknamn?" Isa stönade inombords. Om inte Gekhojvit redan tidigare tyckt att Zoe var på tok för framfusig, så måste han tycka det nu.
Men Gekhojvit verkade inte ta illa upp.
"Nä, det finns det inte. Men kanske borde jag ha ett. Gebbe?"
Malva fnissade till.
"Gabbe, kanske"
"Eller... Geing?" föreslog Zoe. Nu rasade namn, både rimliga och väldigt orimliga, i luften mellan de tre. Gapp, Hejvi, Hoja, Goja, Geks, Gevit, osv osv. Isa satt tyst och funderade.
"Gave, kanske" föreslog hon tillslut.
"Oh, ja, Gave" utbrast Malva förtjust.
"Vilket bra namn!" stämde Zoe in.
"Ja, fast, de måste låta ryskt. Geivi" fastslog Gekhojvit, aka Geivi.
"Vad är skillnaden?" sade Zoe förbryllat. Geivi drog åt sig en penna och skrev ned de båda namnen bredvid varandra.
"Jaha, ok"

Då fick Isa på nytt ett par händer framför ögonen.
"Gissa veem" sjöng en mjuk röst.
"Sanna!" Isa vred sig om, och där stod, mycket riktigt, Sanna. I händerna höll hon den mest underbara girlangen. Den var gjord av en rosenröd tråd med varvade stora och små hjärtformade löv. Löven var rödrosa med en guldglittrig kant.
"Åh vad vacker" andades Malva. Zoe tittade lite avundsjukt, men mest beundrande på den vackra girlangen.
"Den är till dig, Isa" sade Sanna, och knöt girlangen om Isas hals "Förlåt för att jag varit en så dålig vän den här veckan" Isa svarade inte, gav Sanna en stor, lång kram.

Ok det här kapitlet blev väldigt långt, lite drygt niohundra ord. Mina vanliga brukar vara 500-650 ord ungefär. Gillar ni det här bättre, eller ska det vara kortare kapitel? Skriv gärna en kommentar! :D

/Den hemliga författaren