My precious | Jimin | swedish

Kapitel 8

Vi svängde in på en mörk gränd, himlen hade redan mörknat och temperaturen började sjunka. Jag kramade hårdare om min kropp och Jimin tog tag i min arm.

"Håll dig nära mig." Viskade han i mitt öra, jag nickade och fnös. Vanligtvis hade jag slitit mig loss om hans grepp, men jag var trött och irriterad på att jag väntade på honom i 1 timme. Dessutom behövde jag spriten...

Jimin stannade plötsligt och bankade på en svart dörr, en liten lucka vid ögonhöjd öppnades. Jimin nickade och dörren låstes upp, vad är detta för ett ställe egentligen??

En stark lukt av alkohol och tobaksrök slog ansiktet vilket fick mig att rycka till. Det var mörkt och bara belyst med några enstaka ljus. Jimin drog mig in och vi möttes av ett dansande folkhav, musiken spelade på hög volym och stället luktade svett. Jag vet inte vad detta var för ett ställe, möjligen en nattklubb. Inte visste jag att Jimin hade tillgång till en nattklubb, han var ju, vad jag visste underårig. Nyfiket skuttade ikapp Jimin och hans tomma blick vändes förvånat till mig.

"Vad är detta för ett ställe?" Frågade jag ivrigt och hans ansikte tydde på att han inte lyssnat eller hört. "Vad är detta för ett ställe?" Upprepade jag tydligt.

"Inget märkvärdigt." Svarade han med en  frånvarande röst.

"Jaha." Svarade jag kort och argt, hans svar irriterade mig och nyfikenheten försvann, nu vill jag bara ha Jungkooks sprit och åka härifrån.

Killen vid bardisken, lyfte upp en påse på bordet som klingade till när den träffade trädet.

"Kolla igenom." Befallde jag Jimin, han vände hastigt om sig mot mig och stirrade på mig med en dyster blick. När jag var trött och något irriterade mig kunde mitt beteende ändras drastiskt, oftast blev jag en självupptagen bitch...

"Kom igen då." Befallde jag på nytt och mina ögon studerade hans orörda kropp. Han fortsatte stirra på mig, vilket retade upp mig ytterligare.

"Gör det bara så går vi!" Utbrast jag argt, Jimin tog tag i min arm och backade mig mot en vägg. Han tryckte mig mot väggen och hans arga ögon tittade in i mina.

"Du befaller inte mig på sätter du gjorde." Mumlade han vresigt. Jimins ögon lyste av ilska och hela hans kropp var spänd. Han såg ut som om han kunde slå ihjäl mig vilket skrämde mig en aning.

"Släpp mig ditt svin." Pep jag.

Han fnös, släppte mig och tog istället tag i påsen med spriten. Med raska steg gick han mot dörren vi kom in vid.

"Våga inte lämna mig ensam." Skrek jag efter honom men han försvann i folkmassan. Denna situation eskalerade fort ur kontroll.

Efter att stått och stirrat i folkmassan i 10 minuter om hopp att han skulle komma tillbaka gav jag upp. Irriterad på mig själv, på Jimin och hela situationen bestämde jag för att sätta mig på en av barstolarna. Direkt mötte min blick killen på andra sidan bardisken men jag vände genast blicken till bordet.

"Du är underårig eller hur?" Frågade han med en misstänksam röst. Jag nickade och fortsatte stirra på det fina trädet på bordet. Intressant med träd...
Han suckade till och i ögonvrån såg jag hur han lade händerna över ansiktet.

"Du dricker väl inte?" Fortsatte han.

"Självklart inte!" Utbrast jag en aning argt men insåg att han förstod genast. Jag suckade och nickade. "Men väldigt sällan..." Svarade jag tillslut och han accepterade svaret.