My precious | Jimin | swedish

Kapitel 18

"Vi åker med bilen." Mumlade Jin samtidigt som han drog mig efter sig. Egentligen ville jag inte att han skulle köra mig eftersom det inte var något han skulle bry sig om men jag hade troligen ingen annan möjlighet att komma fram till sjukhuset så snabbt som med honom.
Jag satte mig i bilen och med skakiga händer försökte jag knäppa bilbältet fast. Jin satte sig i förarsätet och startade bilen, han greppade tag i min hand och knäppte bilbältet för mig.

"Så." Log han smått innan han vände blicken tillbaka till vägen. Jag vände blicken till mina ben och snyftade, mina kinder hettade till och jag vågade inte tacka.

Hela vägen till sjukhuset satt vi båda alldeles tysta, endast mina snyftningar och den tysta radion hördes. Min kropp skakade fortfarande och tusentals tankar snurrade i mitt huvud som en virvelvind. Tårarna rann fortfarande och allting inom mig var fortfarande en enda stor knut.

Efter att ha suttit i bilen cirka 20 minuter vände Jin in på parkeringen, och stannade framför ingången till sjukhuset.

"Gå, jag letar en parkeringsplats." Sade han och jag gjorde som han sade. Med skakiga ben sprang jag in, jag kände mitt hjärta bulta i bröstet och jag allt kändes väldigt overkligt, som om det inte var möjligt att jag sprang in på ett sjukhus.

"Är Zhang Shinhye här?" Snyftade jag fram med skakig röst, jag visste egentligen inte vad man skulle fråga efter men det var det första jag fick ur min mun.

"Zhang Selina? Kan jag få något bevis?" Frågade mannen bakom disken enkelt och gav en undrande blick. Jag nickade och började fumla efter min mobil i varenda ficka jag hade. Paniken inom mig smög långsamt fram igen, jag kan inte tappat bort min mobil och mitt id-kort. Jag bet mig själv i läppen och försökte få stopp på bildandet av tårar.

"Selina, Hyejin hann inte ge denna." Flåsade Jin som stormat in och höll fram min mobil. Jag tittade undrande på honom, som om han sprungit en längre väg, men jag valde att inte tänka på det mer.

Jag sträckte fram mitt id-kort, mannen nickade.

"Rum 31 på våning 3." Log mannen och vi tackade med Jin. Mannen måste trott att jag var galen, jag kommer in springandes med sår på knäna och ett svullet ansikte.

Vi gick tysta genom korridoren som ledde till hissarna.

"Kan vi ta trapporna?" Frågade jag då Jin var på väg att trycka på hissknappen. Han gav en kort nick innan han följde efter mig. Jag märkte att jag hade saktat på takten för varje steg jag tog och jag kastade en kort blick på Jin som gick bakom mig med blicken i trapporna, han verkade inte bry sig utan han följde efter i den takt jag gick.

"Sväng höger." Mumlade Jin bakom mig och jag gjorde som han sade. Vi gick sakta i den långa korridoren, något i Jins närvaro fick mig att lugna ner mig.

Vi såg en gammal kvinna med en sköterska komma emot, vi stannade vid sidan för att ge dem utrymmet de behövde.

"Titta vilket fint par." Log kvinnan vänligt då hon gick förbi, sköterskan log brett och gav oss en kort nick.

Mina kinder hettade till och jag vände mig för att titta på Jin. Hans öron var en aning röda men då våra ögon möttes gav han mig ett säkert leende innan han vände blicken tillbaka framåt.

Vi stannade framför rum 31. Tårarna började sakta rinna igen, jag var rädd för att jag inte visste vad som hänt.

"Selina varför gråter du?" Frågade Jin försiktigt. Jag snyftade och skakade på huvudet, han ska inte behöva bry sig.

Jag knackade på dörren, ett tyst "kom in" hördes. Jag tog ett djupt andetag innan jag tryckte ner handtaget, samtidigt greppade jag tag i Jins arm, jag ville ha honom med mig, han fick mig känna mig trygg. Mina steg styrde mig försiktigt till sidan av sängen där jag föll ner på knäna. Jag tittade på henne med tårarna rinnandes, det var så länge sedan jag såg henne sist.

"Jag har saknat dig så." Snyftade jag med sprucken röst innan jag lade mitt huvud emot hennes kropp. Jag lät mina tårar rinna, det hade varit länge sedan jag grät riktigt mycket och det kändes att jag kunde gråta ut allt jag hållit inom mig. Efter en stund lyfte jag upp mitt huvud och mötte hennes blick, hon log och torkade mina tårar med sina händer.
Efter en stund hörde jag en dämpad host bakom mig och jag ryckte till, Jin. Jag började direkt ångra mig över mitt val, varför hade jag dragit honom med mig i rummet.

"Jag vill att du ska träffa en person." Berättade jag med tyst röst och jag kände att det redan blivit en aning pinsamt i rummet. Jag gav en gest för Jin att komma närmare och han var snabb med att stå bredvid mig.

"Goddag mitt namn är Jin, jag är Selinas klasskamrat, trevligt att träffas." Han pratade med klar röst innan han bugade djupt. Detta var en sida ur honom som jag aldrig sett förut, han var otroligt självsäker men absolut inte dryg, hans läppar var formade i ett vänligt leende och han visade djup respekt för personen framför honom.

"Likaså Jin." Log Shinhye.

————————————————————————

Rösta och kommentera gärna ifall ni gillar kapitlet! Ber om ursäkt för att det tagit sådan tid med detta kapitel.