My precious | Jimin | swedish

Kapitel 2

Jag vaknade till av att mitt alarm gick på och min hand började automatiskt leta efter mobilen men kunde inte hitta den. Jag steg irriterat upp till en sittande position, kastade runt täcket och dynorna tills allt låg på golvet, ingen mobil. Min blick letade runt rummet och fångade mobilen på skrivbordet, med snabba och arga steg gick jag fram till mobilen och stängde av alarmet. Inget irriterar mig mer än ett skrikande alarm som inte går att stänga av inom 10 sekunder.

Klockan var alltså 07:00, 50 minuter innan jag måste bege mig mot skolan. Sakta släpade jag mina steg till mitt sminkbord och dunsade ner på stolen framför den. Att iaktta mig själv i spegeln framför mig var ett misstag, herre min gud vilken syn. Håret stod åt alla håll, ögonen hölls bara nästan öppna och hela jag såg allmänt död ut. Hårborsten gjorde ett tappert försök att tämja mitt hår men det slutade med att borsten blev kastad på golvet och mitt huvud slogs mot bordet. Jag jämrade tyst och steg upp.

Det varma vattnet som kändes iskallt mot min kropp, rann ner för min ryggrad och fick mig att tjuta till.

"Allt väl Selina?". Hörde jag en orolig röst fråga som tillhörde mrs. Zhang, vilket fick ett litet fniss att spridas i duschen.

"Ja mamma, allt är jätte bra.". Tänk att denna dag började med att jag ville anmäla mig sjuk för att sova längre, nu skrattar jag i duschen och är jätte exalterad över den kommande dagen.

Jag satte mig igen på stolen vid sminkbordet och tog en titt i spegeln, mycket bättre. Min hand letade sig till mobilen som låg fortfarande på bordet, 07:40 och 3 textmeddelanden från Julia. I panik tog jag fram hårfönen och satte igång den, som tur är mitt hår bara aningen längre än till axlarna. Samtidigt som jag fönade håret gick jag in på mobilen.

Julia, 07:40

Vaken för att önska dig lycka till på din första dag i skolan

Julia, 07:41

Eller är klockan ens 07:21 där?

Julia, 07:41

Hoppas verkligen att klockan är 07:21 där och att jag inte väckte dig.

Ett leende spreds på mina läppar. Julia var nästan den ända vännen jag hade i Sverige och verkligen den bästa. Hon och jag var som systrar, när vi var yngre bestämde vi för att gifta oss samtidigt men nuförtiden är det ett skämt vi skrattar åt. Jag lärde henne även koreanska för att vi hade bestämt oss för att flytta till Seoul tillsammans, så blev det aldrig. Men vi ska träffas igen nästa år, hon ska nämligen vara utbytesstudent här i Seoul, oturligt nog vid en annan skola. Den dagen längtar jag till, att få träffa Julia igen.

Själv fångar jag mig stirrande i spegeln och märker att 10 minuter runnit ner i toan. Argt kastar jag min badrock på sängen och byter om till min skoluniform, tacka gud att den passar, dum som jag provade jag inte den tidigare.
Jag tar tag i mobilen och springer till köket samtidigt som jag skriver ett svar till Julia. Första skoldagens lunch får bli lika dålig som starten på dagen, ett äpple, godispåsen från igår och en jordgubbsmjölk som egentligen är en av mammas många proteindryck, bryr jag mig, inte alls.

Jag såg dörren till klassrummet stängas och en känsla av panik sköljde över mig. Hur är lärarna här? Är dom strängare än i Sverige? Kommer jag få ett straff?

Tyst och nervöst knackade jag på dörren. Handtaget trycktes ner och jag möttes mrs. Thai's irriterade blick men som snabbt ändrades till ett vänligt. Jag pustade ut och ursäktade mig.

"Vi har en ny elev på klassen, Selina. Var snäll och presentera dig Selina." Sade mrs. Thai och allas uppmärksamhet vändes till mig. Jag svalde och studerade eleverna snabbt med blicken. Min blick mötte de samma kalla ögonen jag sett tidigare i supermarketen, chockat fortsatte jag studera resten av eleverna.

"Um.. Mitt namn är Zhang Selina och... Jag kommer från Sverige..." Mina ögon studerade det intressanta golvet och mina kinder hade fått en aningen rödare nyans. Snyggt jobbat Selina, nu tror alla att du är en idiot.

"Ah... Tack Selina, sätt dig vid fönstret."
Chockad över orden jag just sagt gick jag och satte mig vid platsen mrs. Thai visat.

Hela timmen snurrade olika tankar runt i mitt huvud och att koncentrera sig på ämnet var omöjligt. Irriterat kastade jag pennan på bordet och tittade ut, "Jag kommer från Sverige." Är det verkligen det är enda jag kommer på? Jag andades djupt några gånger och tog tag i pennan igen.

Äntligen ringde klockan, jag samlade mina grejer och lämnade klassrummet. Raskt gick jag till mitt skåp, låste upp det och kastade mina böcker in. En suck lämnade mina läppar, denna dag fortsätter verkligen att åka nerförsbacke, nästa timme är matematik.
Irriterat slår jag skåpdörren fast, jag blir lutandes mot skåpet och ser många tittandes och viskandes.

Jag slänger boken på bordet och sätter mig på samma plats. Istället för att sitta helt ensam hela timmen igen kommer en tjej och sitter sig bredvid mig. Hon tittar på mig med ett brett leende vilket får mig att ge ett litet leende tillbaka.

"Du är visst Selina. Mitt namn är Hyejin." Log hon, jag nickade och tittade ner. Mr. Lee, våran matematiklärare kom in i klassrummet och alla tystnade ner. Jag märkte att jag stirrade på henne och hon gav mig ett stort leende.

" Varför satte du dig här?" Frågade jag tyst av henne.

"För att vi ska kunna vara vänner." Hela jag sken upp i ett stort leende och Hyejin fnissade till. Vi började prata om allt möjligt. Jag kände att vi var ganska lika och det var lätt att prata med henne.

"Vem är killen med de kalla ögonen?" Hela Hyejin stelnade till.

"Du menar visst Jimin?" Viskade hon och tittade bak på killen som sov på bordet några rader bak. Jag nickade sakta och hon tog ett djupt andetag.

"Jimin är är lite speciell om man säger så. Han har sitt egna gäng, Taehyung, Jungkook, Jin, Hoseok, Namjoon och Yoongi. Under det senaste halvåret har Jimin haft en olik tjej varje dag, Taehyung och Jungkook är på samma linje, Jin har lugnat sig faktiskt. Hoseok, Namjoon och Yoongi håller sig lite utanför allt detta." Hon suckade och tittade runt sig innan hon fortsatte.

"Folk blir tryckta mot skåp och slagna, ofta är följden att man hamnar hos skolsköterskan. Mitt bästa råd är att undvika Jimin på alla möjliga sätt. Taehyung, Jungkook och Jin har ändå något slag av känslor medan Jimin har inga."

"Men du har aldrig?" Frågade jag försiktigt. Hon skakade på huvudet, jag pustade ut av lättnad, Hyejin verkar vara för god för att skadas...

Det var dags för lunch, Hyejin och jag satte oss vid ett ledigt bord. Jag tog fram det ensamma äpplet och jordgubbsmjölken vilket fick Hyejin att skratta.

"Är det där allt?" Skrattade hon och pekade på äpplet, jag tittade generat ner på äpplet och elever hade börjat stirra på oss.

"Här." Hyejin fick styr på sitt skratt och gav några av sina vindruvor till mig, jag tog emot dem och tackade.

Jag hörde en bricka slås ner på platsen bredvid mig, sakta lyfte jag blicken till Hyejin som stirrade förskräckt på mig...

———————————————————————

Andra kapitlet är ute, tredje kommer snart lovar. <3
havannana