Park Jimin, killen som har sitt egna gäng som härjar i skolan och spelar tjejer som kort, splittar deras hjärtan i miljoner små bitar. Han som aldrig visar glädje i sig, bara ett ondskefullt flin och en kall blick.
Ändå kunde inte jag hjälpa för at...
"Klar!" Hörde jag Sehuns röst och jag vände mig irriterat till honom. Det fanns ingen chans att deras lag skulle vara klart samtidigt.
"Spännande med en ny rekordtid för två grupper samtidigt! Inget lag tidigare har varit såhär snabbt!" Utbrast läraren glatt samtidigt som hennes överexalterade beteende fick mig att rysa.
"Varför är hon så exalterad?" Viskade Hyejin med vass röst och jag gav ur mig en tröttsam suck. Jag var tydligen inte den enda som var trött på lärarens plågsamma svammel.
"Vi byter ut Jin med Yoongi och Sooyeon med Yunsung. Ställ er i längdordning från kortaste till längsta!" Direkt vände sig Jin och Jungkook och tittade på mig frågande.
Jag greppade tag i Jungkook och Jin för att ställa dem rygg mot rygg och se vem som egentligen var längre av dem, vi skulle inte förlora denna runda.
"Jin är längre." Mumlade Jimin.
"Säker?" Jag vände mig till Jimin och tittade menande på honom, han skulle inte förstöra detta nu.
"Klar!" Utbrast Jimin. Jag tittade på honom där han stod framför mig i kön, även om han var kortast av killarna i laget var han ändå nästan ett huvud längre än jag och Hyejin.
Våran tid var tydligen en rekord tid igen och vi var klara innan Sehuns lag, rekord tiden brydde jag mig inte om, bara att vi vann Sehuns lag.
Vi blev skickade till nästa station som var station 1. Mrs. Thai höll ordningen på station 1 och hon mötte oss med ett brett leende.
"Välkommen till station 1! Här ska ni spela brännboll men, varje lag har en skyddare som ska skydda sina lagkamrater!" Berättade hon glatt och jag suckade. Jag hatade brännboll, jag var alltid sist kvar på planen men jag träffade aldrig någon med bollen. Dessutom kunde jag tycka att brännboll var en aning barnsligt.
"Vem ska vara skyddare?" Hörde jag en kille med hes röst fråga. Jag tror han heter Hyunwoo men jag var inte alls säker, jag visste inte ens att han gick på min klass men det gjorde han tydligen.
"Ni får välja inom laget." Svarade mrs. Thais vänliga röst på sidan av planen.
"Vem är skyddare?" Frågade jag och alla pekade på Jimin. Jag gav en kort nick även om jag inte förstod varför Jimin var det självklara valet. Jag tog ett djupt andetag innan mrs. Thai blåste i visselpipan.
Till en början kunde man direkt märka att Sehun kastade onödigt hårt och endast siktade på Hyejin. Jag tittade på honom med äcklade ögon där jag stod ihop klängd med Hyejin bakom Jimin som fick ta varenda träff av bollen.
"Ta bollen Selina!!" Gapade Jungkook plötsligt och jag tittade på bollen som var på väg över spelgränsen, om den gjorde det fick det andra laget bollen och det var kanske inte det bästa möjliga för oss som redan hade svårt att hålla spelet ihop. Jag ryckte efter bollen, jag fick tag på bollen men samtidigt trillade jag över mina ben. Jag kände smärta i mina knän men jag bet ihop och kastade bollen åt Yoongi, det var meningslöst för mig försöka träffa någon jag sällan träffade. På skakiga ben ställde jag mig upp, gruset hade skrapat ett litet sår i knät.
Nu var det endast jag, Hyejin, Yoongi och Jimin på planen eftersom Jungkook och Jin blivit brända. Egentligen hade detta redan tagit väldigt länge och dessutom verkade spelet stå helt stilla.
"Ni ska få två bollar eftersom det verkar ta tid." Log mrs. Thai.
Spelet fortsatte, nu med två bollar och jag visste redan att detta skulle gå dåligt för vår del.
Jag och Hyejin hade separerats från varandra och Jimin fick springa runt om för att skydda oss.
I ögonvrån såg jag hur bollen träffade Hyejin i ansiktet och direkt efter, henne vända sig om med händerna om ansiktet. Jag sprang fort fram till henne och försökte med försiktiga händer få henne att lyfta huvudet, hennes ögon var tårfyllda och hela vänstra kinden var knallröd. Jag omfamnade henne i en kram och lät oss sakta glida till marken, jag hade aldrig sett Hyejin gråta men det fick mig att känna mig så hjälplös.
Blodet kokade inom mig, hur kunde han kasta Hyejin i ansiktet. Jag hade stigit upp och mina ben trampade argt över planen. Vad är egentligen felet på honom. Jag hade inte hunnit långt innan Yoongi greppade tag i min arm och snurrade mig runt.
"Gör det inte. Det är meningslöst." Viskade han med sin djupa och lugna röst.
"Men då kan du slå till honom!" Utbrast jag irriterat och krånglade mig ur hans grepp. Jag tittade på honom, hans ögon berättade allt, han skulle inte tvekat en sekund om bara stunden varit rätt.
"Ingen slår till någon!" Morrade mrs. Thai som tydligen hade hört mig. Jag tittade över axeln och kunde se Sehun flinandes.
"Vi ger upp!" Jag vände mig om med det mest oäkta leendet. Mrs. Thai tittade på mig chokat och jag kunde känna allas blickar bränna irriterat i nacken på mig. Helt ärligt orkade jag inte längre springa runt och även Jimin började visa tecken på trötthet även om han gömde det väldigt bra.
Vi hade den sista stationen kvar som skulle vara en stafett. Jag brydde mig inte längre om vi skulle placeras först eller sist men samtidigt ville jag inte göra de andra besvikna. Jag sparkade i gruset och tittade på de små stenarna som flög vidare, helst ville jag bara försvinna.
Jag kände min mobil vibrera i fickan och jag stannade upp för att kolla efter vem det var som ringde, okänt nummer. Jag tryckte tvekandes på den gröna symbolen på skärmen.
"Vi ringer från Gangnam sjukhus, är detta Zhang Selina?" Frågade den allvarliga kvinnorösten på andra sidan.
"Ja." Svarade jag tyst och osäkert. Mitt hjärta började slå allt snabbare och snabbare.
"Din mamma Zhang Shinhye är på Gangnam sjukhus." Allt i mig stannade, jag hörde inte längre vad kvinnan sade, allt framför mig började bli suddigt på grund av tårar som bildades. Jag kände paniken smyga fram inom mig.
"Selina, vad är det?" Hörde jag Hyejins oroliga röst någonstans i distansen.
"Min mamma är på sjukhus..." Fick jag fram och jag kände henne rycka mobilen ur min hand. Jag visste inte vad jag skulle göra, hur jag skulle ta mig dit...
"Kom." Hörde jag Jins röst och kände honom greppa tag i min arm. Jag följde efter honom med tårarna rinnandes längs kinderna.
————————————————————————
Jag är verkligen ledsen att det tagit så lång tid för mig att uppdatera. Skolan tar väldigt mycket tid, mer än jag förväntade mig, jag måste prioritera och jag valde skolan. Jag vill även tacka alla er som lagt till boken på er läslista, betyder verkligen mycket för mig, tack!
Jimin på Golden Disc Awards 5.1.2019
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
