My precious | Jimin | swedish

Kapitel 16

Jag satt och stirrade ut ur fönstret. Det var väldigt tyst i bilen, då och då sade någon något men annars var det väldigt tyst.

"Är det lång väg ännu?" Gnällde Jungkook som fortfarande grinade över mittplatsen.

"Det är nära nu." Suckade Jin. Egentligen brukar det ta cirka 10 minuter att åka till parken men idag var det bara en dag då trafiken inte rörde sig alls.

Bilen började sakta rulla framåt innan den efter en stund stannade igen.

"Åhhhh, jag orkar inte!" Utbrast jag irriterat.

"Kan ni två sluta gnälla." Mumlade Jimin med hes röst innan han sträckte på sig och vände sig igen för att sova.

Plötsligt tryckte Jin på radion och tittade på mig genom backspegeln.

"Är ni nöjda nu?"

"Jaaaa!" Utbrast jag och Jungkook i kör. Jag kände igen låten direkt, move med Taemin.

"Lee Taemin!" Utbrast jag med ett brett leende på läpparna samtidigt som jag märkte att alla i bilen blev en aning överraskade. Oftast var jag väldigt blyg och skulle definitivt inte skrika ut något men nu kände jag inte så och jag visste inte varför.

Till min förvåning höjde Jin på volymen och jag tittade blygt ut ur fönstret.

"Lee Taemin!" Fortsatte jag men denna gång kunde jag höra Jungkooks röst med. Jag vände mig förvånat till honom och jag möttes av ett brett leende på läpparna. Han gav en liten nick och ett leende breddes ut på mina läppar.

"Move!" Skrek vi båda med resten av våra lungor och skrattade.

"Tyst!" Utbrast Jimin och Yoongi.

"Att allt alltid ska vara enligt dina regler Jimin." Mumlade jag tyst för mig själv och tittade besviket ner på mina skor. Att jag ville slå ihjäl dem båda.

"Låt barnen ha det lite kul." Sade Jin och suckade.

Resten av den långsamma resan satt jag och Jungkook sjungandes olika låtar som kom på radion. Vi hade märkt att det irriterade både Jimin och Yoongi men Jin verkade inte bry sig.

Bilen stannade på parkeringen och jag sträckte på armarna innan jag steg ur bilen.

"Äntligen tog det slut." Jämrade Jimin samtidigt som han slog dörren fast. Jag fnös irriterat till hans kommentar som jag egentligen inte borde bry om men det gjorde jag ändå.

"Bry dig inte om honom när han beter sig sådär." Viskade Jin i mitt öra då han antagligen hade hört mig fnysa och förstått att orsaken varit Jimin.

"Selina!" Hörde jag plötsligt en röst hojta. Jag vände mig om och möttes av Hyejin som stod en bit bort. Ett brett leende bredes ut på mina läppar då jag såg henne le sitt mjuka leende. Vi stod en stund helt tyst och tittade på varandra, vinden blåste mjukt och fick hennes svarta hår att röra sig i vindens rytm. När jag tittade på henne var det var som om jag känt henne hela mitt liv.

Jag hummade tyst åt mina tankar innan jag sprang fram till henne. Hon krokade arm med mig och vi båda tittade över axeln och möttes av tre förvirrade blickar.

"Ska ni lämna mig?" Retades Jungkook med ett flin på läppar när han närmade oss. Han skiljde våra armar och istället krokade arm med både mig och Hyejin.

När vi kom till det stora gräsfältet stirrade alla på oss men Jungkook bestämde sig för att inte bry sig och fortsatte dra mig och Hyejin efter sig.

När vi närmade oss den väntade gruppen fick en arg blick av mrs. Thai men hon lät det vara.

"Nu när vi alla är på plats kan vi börja! Ni tävlar inom 3 grenar och vi har lottat ut en kapten för varje lag." Informerade hon exalterat. Jag tittade bak på Jimin som stirrade på sin mobil och såg ut att hellre vilja dö än vara här. Även om Jimins vardagliga attityd mot allt irriterade mig kunde jag relatera, jag skulle egentligen vara var som helst annanstans än här. Jag slutade koncentrera mig på mrs. Thais ord som sakta ändrades till något oförståeligt och tillslut kunde jag bara höra den mjuka vinden susa i trädtopparna. Missnöjd sparkade jag i gruset och tittade på dammet som uppstod.