Millie Potter

Kapitel 8 Ugglan med brevet

Vägen tillbaka till mitt sovrum gick bra. Jag la mig i min säng och somnade. Nu sitter jag här, på mitt lackade trägolv och packar.

Min gula och rosa handväska ligger som en tom säck framför mig. Den är förtrollad och det får i princip plats hur mycket som helst, perfekt när man ska packa för ett helt liv.

Jag sträckte fram min hand och greppade tag om den magiska handväskan som jag en gång i tiden hade fått i julklapp. När jag kände på väskan mellan mina fingrar kom massa minnen upp i mitt huvud. Minnen av när jag fick stryk och minnen där jag satt och grät. Automatisk rörde sig min han till min kind för att känna på ett av de många ärren jag fått. Jag kollade upp på det vita taket och en, två tårar kom.

Jag kom tillbaka från mina minnen. "Jag borde vara glad att jag får komma härifrån" sa jag tyst för mig själv och jag blev genast lite gladare. Jag tog ett djup andetag och ställde mig upp, gick till min garderob och tog ut alla dem kläder som jag överhuvudtaget gillade. Med massa kläder som vägde ton i min famn, gick jag iväg till min handväska och släppte en efter en ner kläder i handväskan som fortsatte att se tom ut och som fortsatte att väga som den alltid hade vägt.

Jag gick vidare till min hylla för att packa ner mina käraste ägodelar. Sedan gick jag åter igen och släppte ner dem i min handväska som åter igen fortsatte att se tom ut.

Jag lutade mig tillbaka mot min säng och slöt mina ögon. Jag började fantisera om hur det skulle vara på hogwarts; om hur det skulle vara att ha vänner.

Jag öppnade ögonen blixtsnabbt av ett "Knarr" som om någon öppnade min dörr. Och mycket riktigt så stod mamma vid dörröppningen och såg lite nervös ut. Hon kollade på mig som om hon ville säga något, fast hon inte visste var hon skulle börja.

"Vad är de.." började jag men förvånande nog avbröt hon mig.

"Jo, jag tänkte bara att du skulle få lite saker innan du ger dig av" sa hon och kollade in i mina ögon. "En flygbiljett och lite trollkarls pengar." sa hon och höll fram en biljett och en portmonnär framför mig.

"Tack så hemskt mycket, mamma" sa jag och gick fram till henne och kramade henne.

När jag hade släppt såg jag att hon grät. Jag torkade bor en av tårarna med mitt finger och log mot henne. Hon log tillbaka och räckte fram biljetterna och pengarna som jag tog emot. Hon vände sig om och stängde dörren efter sig. Jag stod och kollade på dörren för att bearbeta vad som precis hände.

Jag gick tillbaka till min säng och till min handväska. Jag la försiktigt i biljetterna i portmonnän och la sedan försiktigt i portmonnän i väskan. Det fick mig att tänka på att jag skulle packa i resten av mugglar pengarna från föreställningarna. Det kunde vara bra om jag blev hungrig och om det tog lång tid tills jag kom fram till en trollkarls stad i England.

Jag korsade rummet och öppnade en av mina skrivbordslådor, tog ut den lilla asken och stängde lådan, sedan gick jag tillbaka till min väska och precis som med portmonnän, la jag i den försiktigt.

Åter igen lutade jag mig tillbaka mot sängen och tanken på att jag skulle få komma härifrån så fort brevet från hogwarts hade kommit tillbaka, fick mig att le.

Jag vaknade en vecka senare av ett pickande på axeln. När jag vände mig om såg jag att det var Orakel, min becksvarta uggla. Han såg väldigt uppspelt ut och jag hade helt glömt bort varför han var här. Det var inte förens jag såg det gulaktiga kuvert lite höger om ugglan, som jag insåg vad som pågick.