Millie Potter

Kapittel 4En hjälpsam spegelbild

Min vita sammetskudde var helt blöt. Så fort jag tänkte på något som hade det minsta att göra med Hogwarts startade forsarna att strömma ut från mina tårkanaler igen.

Jag hade lagt brevet i en av mina fickor och sedan hade jag sprungit. Jag hade sprungit in i entreén, uppför trappan, igenom korridoren och förbi mina bröders rum, förbi min sovrumsdörr som jag hade smällt igen med en sådan kraft att pappa i vanliga fall skulle bli tokig, men det var han ju redan.

Jag låg nu i min säng. Mitt långa, tjocka hår var fuktigt av alla tårar och ansiktet var inte torrare. Jag satte mig upp på sängkanten och kollade in i min spegelbild. Flickans hår såg kaotiskt ut, Hennes kinder och ögon var röda och man såg tydligt att hon hade gråtit. Jag kollade på henne i en liten stund, hon gjorde detsamma. "vad ska jag göra?" tänkte jag som om jag förväntade mig att hon skulle svara. "tänka utanför ramen" kom upp i mitt huvud. Jag blev chockad. hade hon verkligen svarat? eller inbillade jag mig bara.

"Vad menar du?" sa jag högt denna gången, men ändå väldigt lågt eftersom jag inte ville höras av min familj.

"Tänk utanför ramen" Det var otroligt. Denna gången pratade min spegelbild på riktigt och man skulle kunna tro att vi va på 2 olika sidor om ett fönster.

"Vad menar du?" Jag hade nu ställt mig upp och snabbt börjat gå mot den stora spegeln och min spegelbild.

"Jag menar att du ska tänka utanför ramen, och du ska utnyttja det för att övertala dina föräldrar" hon hade nu satt sig ner. Det hade jag med, men hon satt med benen i kors medand jag satt på knä och lutade mig framåt av ren uppspelthet.

Jag hade helt glömt bort vad som hade hänt och varför jag var ledsen. Det spelade ingen roll nu. Det fans nytt hopp. Jag tänkte utanför ramen (vad det nu kunde betyda), men ingenting kom upp i mitt huvud.

"Jag fattar vad du menar, men jag kommer bara inte på vad det är" sa jag tillslut.

Min spegelbild log och sa:

"Tänk vad som händer om du inte åker till hogwarts"

Jag kollade ner på det lackade ek golvet. Vad skulle hända om jag inte åkte till Hogwarts? Jag skulle antagligen vara fast här hela mitt liv. Vad skulle hända om jag inte fick någon utbildning? jag skulle antagligen få gå outbildad.

"Menar du att jag..." började jag, men mer hann jag inte med att säga. Min spegelbild var inte borta, men den var normal igen. Den satt nu på knä och stirrade in i mig.

"hallå" sa jag för ett hopp som inte fanns.

Ingen svarade. Jag kände en tår rinna ner från min lite mer torra kind. Jag lutade mig tillbaka tills min rygg stoppades av golvet.

Vad skulle hända om jag inte utbildade mig? Skulle mina föräldrar bli arga? Det skulle dem absolut. Med tanke på att jag bor i en av Sveriges, kanske till och med en av nordens, mest mäktigaste och berömdaste trollkarl familjer, är bara tanken på att dottern i denna familjen inte skulle utbilda sig en av de mest otänkbara man kan tänka sig. Så, då kommer inte mamma och pappa låta mig gå outbildad? För jag kan ju inte gå på durmstrang, jag måste ju gå på hogwarts, och då kan de inte hindra mig från att åka. Eller jo. Tanken på att de skulle låta mig åka till Hogwarts är minst lika otänkbar.

Jag låg på mitt golv och tänkte vidare. jag kanske ändå skulle gå ner och säga detta till mina föräldrar. De kan vara värt ett försök.

Jag ställde mig upp, vände mig om och sa "tack" till min spegelbild. Den svarade inte, men på något sätt visste jag att den sa "varsågod" tillbaka.