Millie Potter

Kapitel 11Vakterna

Jag stod nu i en trappa som på något sätt rörde sig själv uppåt. Om jag inte hade varit på en plats full av mugglare hade jag trott att det var ren magi. Men nu när det omöjligt kunde vara magi, hade jag ingen aning om hur det fungerade. Men fascinerande, det var det i alla fall.
    Jag kände hur trappsteget under mina fötter slutade att stiga och åkte istället framåt. Jag var uppe, uppe i en enorm entré.
Solen lyste upp den bullriga flygplatsen. Alla förvirrade resenärer var i rörelse som en flock vilda höns. I bakgrunden hörde man en robot röst som ropade upp olika tider och flyg. Det luktar nystädat av citron och äpple. Ljudet av rullande resväskor och raska klackar i golvet låg som ett stressande täcke över det stora entrérummet. Ändå var jag lugn när jag gick genom havet av folk på väg mot en av personalerna.
"Hej" började jag lite försiktigt säga till två killar som såg ut att jobba på flygplatsen."Skulle ni kunna tala om för mig hur jag kommer till mitt flyg?"
"Ja. Var är din flygbiljett?" sa den ena som hade långt, mörkt hår uppsatt i en nackknut.
Jag öppnade min handväska och tog ut portmonnän med flygbiljetten och pengarna som jag fått av mamma.
"Här" sa jag och höll fram min biljett.
Den andra killen, som hade blont kort hår tog tag i biljetten och granskade den. Efter ett tag gav han tillbaka den och sa:
"ja, du måste först checka in ditt bagage" han pekade på några rullband som folk lastade på sitt bagage på.
Jag kollade tillbaka på den blondhåriga killen och han fortsatte att prata:
"Sedan måste du gå upp för dem trapporna och vidare till säkerhetskontrollerna" återigen pekade han, men inte på några rullband utan på en stor trappa lite längre bort från rullbanden.
"Okej tack" sa jag lite snabbt och skyndade mig sedan iväg till rullbanden. Jag jämförde min biljett med de olika skärmarna över varje rullband så att informationen skulle stämma. Jag antog att varje rullband förde bagage till olika flygplan så det var viktigt att jag checkade in mitt bagage på rätt rullband.
Informationen på min biljett stämde in med en skärm som satt över ett rullband som kontrollerades av en gammal dam. Hon såg mycket trött och sliten ut och pension var nog något hon prioriterade högt i nuläget. Just nu hjälpte hon en familj som såg väldigt stressade ut eftersom kvinnan av någon anledning inte kunde hjälpa dem. De två barnen som såg ut att vara mellan fem och tio år, ryckte i sina föräldrar och gnällde. Jag ställde mig i kön som hade bildats efter familjen och alla i kön skrek irriterade kommentarer lite då och då.
Efter ett tag lyckade familjen checka in sitt bagage och den långa kön blev mindre och mindre med en väldig fart nu. Helt plötsligt stod jag där, där framför rullbandet redo att checka in mitt bagage.
Den gamla damen såg lite konstigt på mig när jag la på min handväska på rullbandet.
"Ska du verkligen tjecka in ditt handbagage" sa hon och plockade upp min magiska handväska.
"Ja, asså dom där borta sa..." började jag lite osäkert.
"Jaha" hon gjorde en trött min. "Du har säkert rätt" sa hon fortfarande väldigt trött och la sedan tillbaka handväskan på rullbandet så att den åkte längre och längre bort till någonstans där jag inte visste vart.

"Ja, du kan gå vidare nu" sa en man vid säkerhetskontrollerna efter att jag hade gått igenom dem 10 minuter senare.
    Jag kollade på honom och vände mig sedan om och började gå till de stora glasdörrarna, ut från de enorma rummet. När jag kom ut möttes jag av ett ännu större rum vars väggar bestod av olika affärer och butiker. I taket hängde en stor kristallkrona som täckte upp en stor del av den enorma salen. Precis under kristallkronan låg en restaurang som precis som resten av salen var full. På väggen längst bort hängde en stor tavla med text på.
Jag började gå framåt mot den stora tavlan och eftersom den var så stor kunde jag se vad det stog från flera meters avstånd. På tavlan stod det något som hette "Gater" och och att det fanns olika döpta till siffror från ett-tjugo. Efter varje gate stod det också en stad och en annan flygplats, samt lite andra obegripliga saker. Jag tog upp min plygbiltett från fickan och jämförde informationen med informationen på tavlan. Jag hittade ganska snabbt att gate nr 4 hade med london att göra, så jag antog att jag skulle försöka hitta gate nr 4 och bara vänta där, sedan skulle jag på något sätt komma till London. Hur visste jag inte, men det var det bästa jag kunde komma på.

Skyltarna hade hjälpt mig att hitta till gate nr 4 och nu satt jag där på en av de många stolarna. Allt eftersom tiden gick, kom det fler och fler personer som fyllde ut sittplatserna i rummet.
    Jag lutade mig tillbaka och kollade upp på himlen-där jag snart skulle upp-genom de stora glasfönsterna. Jag fantiserade om hur det var att åka i ett flygplan och hur det skulle bli när jag kom till London.
"Där!" jag kom ut från mina tankar och kollade hastigt på en grupp med män som pekandes kom springandes mot rummet, mot sittplatserna nära mig, mot mig. De sprang fram till mig och tog tag i mig.
"Vad håller ni på med?"skrek jag efter att de hade börjat dra bort med mig.
De svarade inte, utan bara fortsatte släpa iväg mig genom flygplatsen, bort från mitt flyg.