Millie Potter

Kapitel 6Ett hårt beslut

Jag vaknade plötsligt av att det knackade på dörren. Jag reste mig snabbt upp och försökte snabbt vänja mig vid ljuset.
"Kom in" sa jag kort därefter.
Dörren öppnades knakande och knarrande och till min lättnad steg mamma in i mitt rum. Hennes ögon var röda och det såg ut som hon precis hade gråtit. Jag påmindes om tidigare idag.
"Varför har du gråtit" sa jag tröstande och med en blick av medlidande.
Hon svarade inte utan fortsatte bara att se bedrövad ut och jag hade nästan glömt bort varför hon hade kommit in i mitt rum. En tår rann ner från hennes kind.
"Men vad är det!" sa jag lite högre och lite otåligare denna gången. "Du bara kommer in i mitt rum och gråter och när jag frågar vad det är så vill du inte svara."
"Din pappa vill.."
Men mer fick jag inte höra. Hon bröt ut i ett stor tjut och tårar sprutade från hennes ögon.
"Din pappa vill inte.."
Hon misslyckades igen. Vad vill inte min pappa? Vill han inte att jag åker till Hogwarts? Den lilla klumpen i min mage blev större och större.
"Vad vill inte min pappa?!" sa jag högt, men oroligt denna gången. "Vill han inte att jag åker till hogwarts" sa jag lite lågt  och kollade ner i golvet.
Till min lättnad bockade mamma. Men vad ville inte min pappa?
"Men vad är det som pappa inte vill då!" jag skrek det högre än vad jag någonsin skrikit något i detta hus. Mitt extremt dåliga tålamod hade tagit slut och jag insåg direkt att jag skulle sänkt rösten.
Tunga och snabba trappsteg hördes i trappen och jag visste att det var pappas. Jag visste att han skulle öppna min dörr närsomhelst och när han hade gjort det skulle han skrika till mig att jag inte fick åka till Hogwarts. De snabba stegen blev bara högre och starkare för varje sekund som gick, och helt plötsligt stod han i min dörröppning.
Han hade inte varit i mitt rum på flera år och jag tror att det kom som en chock för honom att se det.
Han andades djupt medans han visiterade rummet med sina ögon och hans bröstkorg gick upp och ner snabbare än någonsin.
"Varför skriker du Johanna?" sa han och kollade nu på mig efter att han hade lugnat sig.
"Mor ville inte säga ditt beslut" sa jag och skämdes lite. "Hon grät för mycket"
Pappa kollade nu på mamma som hade sitt ansikte i sina händer. Han kollade tillbaka på mig och sa:
"Vad din mor tänkte säga var att du inte är välkommen hem och du far till Hogwarts" sa pappa tydligt och hans blick var tom.
Han lämnade rummet och dunkandet från hans steg blev svagare och svagare.
Jag satt i min säng och kollade på mamma som fortfarande hade ansiktet i händerna och som antagligen inte hade märkt att pappa gått.
"Och, ska inte du gå nu" sa jag och försökte få ögonkontakt.
Hon kollade upp och in i mina ögon. De var nu ännu rödare och ännu blötare. Hon vände sig om och gick ut ur rummet.
Varför känndes detta valet ens svårt? för en liten stund sen skulle jag göra vad som helst för att komma här ifrån och dessutom gå på hogwarts. Men min magkänsla sa att det inte var någon bra idé.
Jag bestämde mig för att inte lita på min magkänsla.
Jag ska åka till hogwarts och jag ska ge mig av så fort som möjligt