Hatad

Kompisar

Lördag den 15 September

Jag ser att Niklas bil står utanför huset och jag tar på mig skorna och jackan, sen säger jag hejdå och går ut till bilen. Jag sätter mig i bilen.

"Hej"sa Niklas

"Hej"

"Vad fin du är" sa Niklas 

"Tack detsamma"

Medans Niklas körde så tittade jag ut och såg träd åka förbi oss, vi pratade inte jätte mycket men en del. Jag var nervös så jag skakade lite, jag satte still och rörde mig inte alls. 

När vi äntligen kom fram såg jag en stor lägenhet som var gulaktig. Vi gick upp i lägenheten och tog av oss skorna och jackorna, sen visade Niklas mig runt i lägenheten och den var en jätte fin lägenhet. Vi satte oss ner i hans soffa och tittade på tv.

"Jag trodde att du inte ville komma hem till mig förrns mycket senare när vi träffats"

"Jag vet men jag kunde inte vänta längre"

"Vet din mamma om att du är här???"

"Nej hon tror att jag är inne i stan"

"Okej"

"Du bor väldigt fint"

"Jo den är fin"

"Jag längtar tills jag flyttar hemifrån"

"Det är rätt najs att kunna bestämma själv vad man vill göra och bestämmer över allt"

"Men jag tänker skaffa katt"

"Du vill verkligen att jag ska skaffa en katt eller hur???"

"Ja det är klart, katter är typ det bästa som finns"

"Du får flytta hit och köpa en katt"

"Det gör jag gärna, synd bara att jag inte skulle få för mamma"

"Det hade varit nice med en kamrat hemma hos sig"

"Ja"

Han ser mig alltså bara som en kompis verkar det som, mitt hjärta gick isär kändes det som. Jag satte bredvid Niklas och jag tittade på mobilen och märkte inte att han tittade också på min mobil. Jag läste allt jag hade fått utav personer alltså inte vänner utan utav hatarna. 

"Josefina, vad är det där???" frågade Niklas och tittade på min mobil

"Inget särskilt"

"Varför skriver folk sådär mot dig??"

"För att dom inte gillar att jag skriver och umgås med dig"

"Vilka idioter, det är fel på dom inte på dig"

"Tack"