Hatad

Bilolycka

Klockan närmar sig 5 och Niklas ska köra hem mig. Jag har haft det jätte trevligt hemma hos honom och jag hoppas att jag snart kommer tillbaka. Vi åt mat och umgicks och bara hade det trevligt tillsammans. Det var halt fast Niklas körde snabbt och jag var jätte nervös. 

När vi kommit en bit så bromsar bilen framför oss, då blir Niklas tvungen att bromsa fast det var ju halt så det går inte så bra. Allt gick så snabbt och till slut blev allting svart. 

När jag vaknar ligger jag i en ambulans och det förstår jag också.

"Hej Josefina"

"Vad har hänt????"

"Du har varit med om en bilolycka"

"Vart är Niklas???"

"Han åker med en annan ambulans in till sjukhuset, kommer du ihåg vad som hände???"

"Det enda jag kommer ihåg var att det var halt och att bilen framför oss bromsade, sen blev allting svart"

"Okej"

"Kommer vi hamna på samma sjukhus???"

"Nej det kommer ni inte"

Hon berättade vilket sjukhus han skulle åka in till och vilken jag skulle åka in till. Jag fick ge henne mitt mammas nummer och hon ringde mamma för att berätta vad som hänt och lite andra saker. När vi kom fram hände massa saker och det kändes som att jag var i min egen lilla bubbla så jag uppfattade inte vad som hände runt omkring mig. 

Jag låg i min säng och såg att mamma kom.

"Gumman, vad är det det som händer???"

"Förlåt mamma det var inte meningen att det här skulle hända"

"Det är inte ditt fel"

"Vi skulle bara åka hem"

"Du kunde ju inte veta att det här skulle hända"

"Jag vet men jag känner mig så skyldig"

En tant kom in och berättade att jag skulle få stanna tills imorgon och sen skulle jag vara hemma och vila i minst 1 vecka. Jag hade gjort illa min vänstra handen och sen var det lite andra saker som hade hänt men jag lyssnade inte så mycket. Det enda jag tänkte på Niklas och hur det är med honom och om han fick några skador. 

Jag hade svårt att sova på kvällen för jag hade för det första ont i handen och lite överallt i kroppen, sen så undrade jag hur Niklas mår.