On the fiftieth day (Sequel to You & I)

Dag 50 (sista dagen)

Dag 50 (sista dagen):

Idag.

Idag, Sky. 

Idag lämnar jag helvetet.

Idag anländer jag till himlen.

Idag.

_______________________

Author's notes:

1. I'm so not ready for this. Shit. 

2. Detta kommer vara skrivet i tredje person.

_*_*_*_

3. Låtar för kapitlet:

(1. Moments - One Direction)

(2. The Harold Song - Kesha) (Jag vet att den låten egentligen är från tjejens perspektiv, men jag älskar den låten sååå mycket.)

(3. Fix You - Coldplay)

_*_*_*_

4. Okay, OMG, I'm so nervous...

________________________

Niall sätter sig upp i sängen som nu är dränkt i svett. Tårarna rullar nerför hans bleka kinder och hans underläpp skakar. Det är becksvart i rummet och det tar en stund för Niall att vänja sig vid mörkret i sovrummet. Killarna sover i gästrummet och på soffan i vardagsrummet, medan Maura, Greg och Bobby åkte hem i förrgår kväll. Niall kan inte förstå att det var sista gången han såg dom. 

Den unga irländaren sätter sig upp i sängen. Lakanen klibbar fast mot hans varma kropp. Niall hade haft en mardröm nu igen, men den här gången var den värre än alla de andra. Han vill inte ens tänka på den. Han behöver inte tänka nu. Han ska äntligen få dö. 

Niall greppar tag om sin morgonrock som hänger på en krok bredvid spegeln. Han kan inte se mycket mer än en skepnad av sig själv i spegeln. Han består mest av mörker i ögonblicket. Mörker som alltid finns på insidan av honom. 

Niall tänder lampan på skrivbordet innan han går fram till dörren igen, han ser till att den är stängd och låst ordentligt. Han vill nämligen inte att killarna ska promenera in på honom när han skriver brevet till dom. Inte för att det är så stor chans att de är uppe och springer klockan 02:05 på natten, men Niall vill verkligen inte bli avbruten den här gången. Han är trött på att det jämt finns någon där som räddar honom, när han inte ens vill det. 

Han hade egentligen inte tänkt att skriva något brev till sina fyra bröder, men han känner sig bara tvungen. Liam, Louis, Harry och Zayn har alltid funnits där för honom, även när han inte ens velat det. De har haft sina upp och ner, men de har alltid gått i One Direction. 

Niall öppnar lådan som ger ifrån sig ett tyst gnissel. Inuti lådan ligger vita, blanka pappersark. Niall tar ett randigt och placerar det framför sig på skrivbordet. Han tar tag i en penna som sitter placerad i en burk. Niall lutar sig tillbaka i stolen och tänker efter. Dessa brev ska vara skrivna från hjärtat, de ska vara långa. Man ska berätta varför man gör det. 

Niall är redo. 

Han placerar pennspätsen på det randiga pappret, och börjar skriva. 

Kära One Direction, minus Niall

Jag vet verkligen inte vad jag gör just nu. Min hjärna är någon annanstans. Någonstans där det inte finns smärta. Någonstans där det inte finns tårar. Någonstans där det inte finns skrik. Någonstans där det inte finns mörker. Någonstans som inte är jorden.