Dag 7:
Tårarna rinner nerför mina kinder. Mina ögon svider och det är mörkt i lägenheten. Jag är ensam. Zayn åkte hem vid tio igår kväll. Något hade hänt med Perrie, vilket han var tvungen att se efter. Han kramade om mig hårt och bad mig om att inte hitta på några dumheter. Jag kände hans tårar när de sakta droppade ner på min tröja. Han grät i min famn, han var så orolig. Jag kunde inte få mig själv till att gråta. Jag bara stod där, i hans famn och hörde på hans dämpade snyftningar.
Jag kan inte fatta att du varit borta i en vecka. En hel vecka. Min kropp blir sakta men säkert svagare, medan min längtan efter dig bara växer.
KAMU SEDANG MEMBACA
On the fiftieth day (Sequel to You & I)
Fiksi PenggemarFemtio dagar. Inte mer. Inte mindre. © 2014 emeliewilma