On the fiftieth day (Sequel to You & I)

Dag 16 & 17

Dag 16 & 17:

Jag är ledsen att jag inte skrev detta igår. Men vi var för upptagna med att repa inför WWA turnén. När jag kom hem var klockan halv tolv på kvällen och jag hade inte den minsta energin kvar. Men jag kan berätta om det nu...

Hela dagen var vi repetitioner inför WWA turnén. Alla klagade på att jag ser så jävla trött och sliten ut. Men är det så konstigt? Jag har förlorat någon som jag älskar, hon tog livet av sig för att hon inte tyckte att det var värt att leva. Men ingen bryr sig ju, de är bara så jävla upptagna med att bry sig om sig själva. Eftersom jag varken åt något igår eller idag, var jag nära att svimma idag. Allt blev bara svart för fem sekunder så jag blev tvungen att sätta mig ner. Louis gav mig ett glas vatten som jag tvingade i mig. Mycket mer hände inte.

Idag, är jag ensam hemma i lägenheten. De andra killarna hade lite annat att ta hand om. Jag förstår att det hela tiden inte kan passa mig. De har också liv. Till skillnad från mig, som har ett halvt utan dig.

Jag tittade på mig själv i spegeln på väggen i mitt rum. Jag drog upp tröjan och ställde mig så jag såg mig själv från sidan. Mina ögon såg så jävla tomma ut när jag stirrade in i den jävla spegeln. Mitt hår var rufsigt och stora påsar hängde under mina ögon. Men det värsta är nog min kropp. Jag är så smal att jag knappt förstår det själv. Min mage går in och mina revben syns tydligt. Svälter jag mig själv? Jag vet inte och jag bryr mig så inte om jag gör det.

Jag blev så äcklad av mig själv att jag brast ut i tårar. Stora, salta tårar rann nerför mina bleka kinder. Jag klarade inte av det. Jag gick in i badrummet och slängde upp skåpsluckan till ett av skåpen. Där inne på hyllan låg det, rakbladet. Jag tog det i min skakiga hand. Jag tvekade inte, jag satte mig på golvet med armen över kanten av badkaret. Jag drog rakbladet över min högra handled. Jag är ju faktiskt vänster hänt. Jag drog hårt och blodet började strömma ut från de öppna såren. Men jag älskade det, smärtan rann iväg med blodet för ett tag. Jag kan inte förklara känslan och jag ångrar att jag inte skurit mig tidigare än nu. Jag skar mig många gånger. Jag tror det blev 23 sår. 23 djupa sår. Jag kände inte handleden efter det, känslan var ofattbart skön.