On the fiftieth day (Sequel to You & I)

Dag 44

Dag 44:

De vet om det. De vet om vad jag gjorde. De vet om vad jag gjorde igår. 

De är här. De här här på sjukhuset. De är här på sjukhuset och gråter.

Gråter för vad jag gjorde. Gråter för att de inte vet vad de ska ta sig till med mig. 

Låt mig dö.

Mamma är här, hon gråter. Pappa är här, han gråter. Greg är här, han gråter. Liam är här, han gråter. Zayn är här, han gråter. Louis är här, han skrek på mig i en halvtimme och en av sjuksköterskorna bestämde att han inte kunde stanna i rummet. Han fick lämna rummet, men jag kan nu höra hur han gråter i korridoren.

Harry är inte ens här. 

Liam berättade att han blev så arg. Han slängde en vas i golvet, trillade ihop på golvet och råkade därför skära upp handflatan när han försökte ta emot sig själv i fallet. Liam berättade också att han blev tvungen att lägga bandage runt Harrys öppna sår. Mer berättade han inte, men det är egentligen tillräckligt för att jag ska veta att Harry hatar mig och att han inte menar sin ursäkt sedan sjukhuset längre. Han ångrar nog till och med att han räddade mig.

Jag känner mig helt fast, Sky. Vad jag än gör blir det fel. 

Hur ska jag någonsin orka stå ut?