On the fiftieth day (Sequel to You & I)

Dag 22

Dag 22:

Jag vet inte vad jag ska göra längre, Sky. Jag vet inte hur länge till jag orkar. Louis och de andra killarna kom idag, vi alla satt i vardagsrummet med tv:n på låg volym när Louis berättade. Han berättade om hur nära jag hade varit på att göra det igen. Hur jag hade varit på att skära mig. Zayn satt bara och stirrade tomt ut i luften, han skakade på huvudet. Han såg helt tom ut. Harry reste sig hastigt ur soffan där han satt, sedan skällde han ut mig. Han skrek att det är lika jobbigt för de andra som det är för mig. Efter det lämnade han bara vardagsrummet och gick in i köket, Louis följde efter. Vi ska inte tala om Liam... Han nästan kastade sig ur soffan, rusade ut i hallen och sedan hörde man bara hur dörren smälldes igen och hur fotstegen blev allt mer och mer dämpade i trappuppgången. Det dröjde inte länge innan Zayn reste sig från soffan och gick ut i köket. Jag kunde höra hur Harry skrek i frustration, hur Zayn andades tungt och hur Louis grät. Jag satt bara i soffan och skuldkänslorna bara växte.

Jag vill inte längre, Sky. Jag orkar bara inte... Golvet jag sitter på är kallt, hela jag skakar. I min vänstra hand håller jag en burk med piller. Tar jag dom, är det slut med mig. Jag bryr mig inte om att killarna är här. Jag orkar bara inte mer...