Lea och Figgaro

~19~

När Lea vaknade var allting ljust. Hon låg i en vit säng och rummet var inte möblerat alls förutom ett litet bord bredvid sängen. På bordet låg det medicin. Efter en stund kunde Lea se att hennes mamma satt på sängkanten. När hon märkte det så sken ett leende genast upp på hennes läppar
- Åh Lea! Äntligen har du vaknat!
Först förstod Lea ingenting, men sedan kom hon ihåg...
Hon kom ihåg skräcken när det kändes som hon inte hade någon kontroll. Och när Figgaro hade sprungit med all sin kraft mot henne.
Hon började andas snabbt, hon fick panik.
Plötsligt hörde hon sin mammas röst
-Läkare!! Fort! Hjälp!

Och precis när läkaren kom in så blev allt svart igen.

Scenen när olyckan hade hänt spelades upp om och om igen i Leas huvud. Allas blickar när hon hade fallit av och Figgaros bestämda steg mot henne. Hade verkligen Figgaro velat gallopera över henne med flit, Lea hade inte förstått någonting.

~3 dagar senare~

Lea låg i sin säng och stirrade upp i den vita väggen. Hon fick inte göra någonting. Inte gå till skolan, inte kolla på mobilen, inte se på film, inte läsa en bok och absolut inte rida.
Dumma hjärnskakning!
Denna dagen hade ingenting hänt, förutom att Agnes hade ringt och frågat hur det var. Men dem hann bara prata i några minuter innan Leas mamma sa att hon behövde vila igen.
Lea förstod ju såklart att hennes mamma var orolig över henne men hon blev så himla uttråkad. Dem på sjukhuset hade sagt att hon inte fick göra något ansträngande på 3 månader..