En ny resa (Swedish)

Kapitel 5

Jag försökte med allt för att få vara hemma från skolan, men mamma gick inte med på det. Hon visste det hade hänt något och att jag inte var sjuk.

-Vad det än är måste du ta tag i det. Fly inte ifrån det!

Och mamma hade rätt. Jag måste prata med Celine. Och ännu viktigare - med Luke.

Med benen släpandes efter mig, gick jag ut ur mitt rum. June satt redan i köket och åt sina sockerflingor. Alla i familjen hade försökt få henne att sluta äta det varje dag, men vi hade gett upp. På något sätt lyckades hon alltid få tag på nya flingor.

Jag skyndade mig in i badrummet och gjorde min dagliga rutin innan jag satte mig ner på köksstolen framför June. Jag tog lite av hennes flingor och blandade dem med mjölk.

Jag och June pratade nästan aldrig med varandra på morgnarna. Vi satt där tysta och tittade då och då på varandra. Men på något sätt visste vi alltid vad den andra tänkte på. Syskontelepati kanske?

-Kommer du träffa han Luke snart igen? Ni verkade vara så bra vänner när vi träffade dem i förgår.

Om hon bara visste.

-Jag vet inte. Hoppas det! sa jag och suckade.

Mamma och pappa stack tidigare till jobbet så jag och June gick tillsammans. Hennes skola låg bara några kvarter från min.

Fem hus från vårt bodde Luke. Han stod utanför sin dörr med Daniel, men direkt när han såg mig vände han och gick in igen.

Jag klandrade honom inte, jag hade varit precis likadan om någon hade ljugit för mig. Det skulle nog inte bli så lätt att prata med Luke. Men Daniel vinkade glatt och jag vinkade tillbaka innan vi fortsatte. Det skulle bli en lång dag.

Celine ignorerade mig också. Hon hade sina andra kompisar, de satt ute på skolgården och pratade.

Då och då tittade hon upp på mig med en ledsen blick. Celine var lika sårad som jag. Men lika snabbt igen vände hon blicken mot sina vänner och fortsatte.

När jag satt på bänken gick David och Luke förbi. Hans blick var inte densamma som Celines. I hans ögon fanns bara svek och vrede.

-Luke jag..

Men han bara skakade på huvudet och gick bort där David och de andra grabbarna hade samlats runt Roy. Kunde Luke inte ge mig en chans att förklara?

Jag gillade inte att vara ensam, inte när jag visste att Roy var i närheten. Alltid fick jag titta bakom mig. Men varken Roy eller Luke syntes till. Celine däremot fortsatte att stirra på mig. Hon väntade på att jag skulle be om ursäkt. Det var så hon var. Ignorerade tills man bad om ursäkt, sen var hon lika glad igen.

Precis när jag skulle gå bort till Celine och de andra tjejerna ringde det in. Jag stod och tänkte om jag inte skulle bry mig om lektionen, men det var inte värt det. Jag kunde prata med henne efteråt.

Mattelektionen gick snabbt. Jag räknade de talen jag skulle sen fick jag gå. Procent lärde jag mig under året jag varit borta.

Skoldagen var slut och jag hade stor lust att gå hem och lägga mig. Inte se mig om utan bara direkt hem.

Jag låste snabbt upp kombinationslåset till skåpet och var redo att slänga i böckerna och ta min väska. En liten papperslapp föll ner till golvet.

Jag låste mitt skåp och böjde mig ner för att ta upp den. Direkt när jag såg första orden ångrade jag att jag hade öppnat den från början.